Mammas dag idag

Igår tillbringade jag i stort sett hela dagen i sängen. Mådde illa som attan, yr som bara den och så fort jag försökte hålla mig upp blev jag svimfärdig och det bara svartnade för ögonen. Mycket märkligt. Idag tack och lov mår jag mycket bättre.

Kände mig väldigt full av energi när jag vaknade. Men det är ju ofta så när man mått dåligt och sedan känner sig bättre. Jag orkade till och med röja i detta ständiga kaos vi lever i så när Gustav vaknade var det städat i stort sett överallt. Härligt att känna att man är i fas någon gång, hyfsat i alla fall.

Idag började vi med en tripp till staun. För TTgodis och present till Ellen som har kalas i morgon. Därefter åkte vi till Sandbesi för att fira mamma. Blev en lång och väldigt mysig tripp. Smaskig mat, fullkornslasagne, lightglass, jordgubbar och grädde. Obligatoriska titten på traktorn. Partymusik på Spotify. God plockmat på kvällskvisten. Och till Melles stora lycka, en byggnadställning (mamma och pappa målar om huset) Innan vi åkte hem klättrade han upp för stegen och satte sig på första nivån. Självklart omgiven av Gustav, mig och mamma och pappa. Men han fixade det själv och var så otroligt stolt över detta. Lilla lillfisen.

På diabetesfronten så kämpar vi på. Samtidigt som vi har våra tvivel. Det enda insulinet Ludde fått nu i flera dagar är den basala dosen. Alltså den har får dygnet runt. Vi har slutat att ge honom vid måltider för han ligger nästan ändå för lågt. Vi får verkligen inte kläm på det här. Det är jobbigt att inte veta om det är normalt att det blir så här i början. Det vi undrar i det här läget är varför de hade så bråttom med allting. Jag fick beskedet mitt i natten och dagen efter hade de beställt en insulinpump till honom. Det man kanske hade önskat nu i efterhand är att de hade gett det lite mer tid. Nu vet jag tex att i tveksamma fall kan man göra en glukosbelastning för att se hur man reagerar på det. Det tas prover om man bär några av de antikroppar patienter med diabetes har. Det svaren har de inte fått än. Det kan ju låta som jag önsketänker men så är det inte. Det känns bara väldigt skumt att man drar igång världens karusell där man blandar in dagis, försäkringskassa, försäkringsbolag, jobb och ändrar hela livet och så går man samtidigt och undrar om han verkligen är sjuk.

Eftersom man har det fantastiska nätet tillgodo så kan man ju hitta väldigt mycket info där. På en sida från Lunds universitet hittade jag diabetesformer under namnet Mody. De verkade vara en snällare varianter och mycket stämde in på Ludde. Nu menar inte jag att jag efter att ha googlat fram lite artiklar kan ställa en ny diagnos på Ludde. Jag är verkligen ingen doktor så det kan jag ju inte. Det jag menar är att det finns ju olika typer och Ludde kan ju faktist ha en sådan variant.

Jana, nog tjatat om det. Vi ska träffa en överläkare på måndag så vi får ta våra små funderingar med honom.

Nu är det snart sovdags......

Natti....