Ludde har gråtit hela natten med otäcka vattkoppor, feber och lite diabetes på det.
Jag har velat gråta hela dan utan vattkoppor, feber och någon diabetes på det.
Men med total sömnbrist istället.
Stackars oss.....
3 år sedan
tisdag 22 november 2011
fredag 18 november 2011
Blommor....
Idag när jag kom hem från jobbet efter en dag i Karlskrona stod det fina rosor lite varstans.
Vilken fin överraskning!
Tack snälla gulle dig.....
Love!
Fredagsmyset idag bestod av Kinamaaaat som Ludde säger.
Guttans!
Härligt med helg!
Kramelikram...
Sista raderna i mitt lilla fredagsinlägg blir detta citat:
"En mycket väl genomförd uppgift med tydlig röd tråd och många relevanta kopplingar mellan olika källar görs."
Betyg: Väl godkänd.
Skryt med sin man kan det aldrig bli för mycket av :-)
Hej hej.......
onsdag 16 november 2011
Scary
I natt hände det en otäck sak. Jag vaknade av att Ludde, som låg bredvid mig just då som tur var, lät och betedde sig väldigt konstigt. Han skrek inte men det var otäcka ljud som kom ifrån honom samtidigt som det ryckte obehagligt i hela hans lilla kropp. Han blev sämre väldigt snabbt och fick väldiga kramper i hela kroppen. Jag väckte Gustav som snabbt hämtade flytande socker, druvsocker och blodsockermätare. Kramperna var som dem man kan se när någon har hjärtstillestånd och får elchocker eller vad det nu är man får. Samtidigt som kramperna höll på var han skräckslagen, livrädd. Och han höll sig krampaktigt fast i mig när han satt i mitt knä. Det var så jäkla hemskt. Blodsockernivån låg på strax över två mmo. Det värdet har han haft många gånger dagtid men aldrig reagerat så här. Vet inte om det beror på att han varit låg väldigt länge under natten eller om dagen innan påverkade natten så mycket.
När vi fått i honom både flytande socker och druvsocker så avtog kramperna allt eftersom. Och han blev lugnare. Efter mjölk, macka och äppelbit blev det ännu bättre. Idag har Gustav läst att när man får kramper av för lågt blodsocker så är det vanligt att man hallucinerar. Och det var nog precis det han gjorde. När han var som räddast och när kramperna var som värst såg han helt livrädd ut när han tittade omkring sig. Och när allt lugnat ner sig sa han flera gånger att " täcket är snällt" och "kudden är snäll" och så klappade han på allting. Undra vad det var han såg och vad han trodde att det var.
Vår lille kille. Den här sjukdomen som tar så stor plats redan blev med ens ännu lite allvarligare och oron med ens ännu lite större. Den byggde inte bara på oron man kan ibland känna för framtiden utan även oron för nuet, vad som kan hända nu. Man känner sig så maktlös och liten och allt är ju oftast ännu lite hemskare på natten. Men kanske är det som Gustav sa, det hade varit ännu värre på dagen. Nu fanns vi precis nära honom och Melle slapp se vad som hände. Den här gången i alla fall.
Det har även dykt upp lite mer funderingar och frågor efter den här natten. Frågor om hur vi ska tänka och hantera det om det händer igen. Tex, är chansen stor att vi behöver ringa ambulans? Borde vi ringa ambulans i första hand eftersom han är så liten? Är kramperna farligare för honom just för att han är så liten? Vad ska man göra åt det höga värde (som han hade på morgonen idag, 14,5) och som säkert är vanligt efter en sån här "attack"? Ska man ge extra insulin som man brukar när han är hög eller ska man vara extra försiktigt med det för att undvika lågt blodsocker igen? Är det bättre att han somnar lite högre just för att slippa detta igen? Även om vi inte kommer kunna undvika det helt och hållet. Eller är de höga värdena ännu farligare än ha krampattacker då och då? Så svårt!
Lite diabetesinfo så här på nattkröken....
En annan sak som hänt, en rolig sak, är att David, Linda, Edith och Viola nu är husägare på riktigt. Supergrattis!!!! :-)
Sov gott! Det hoppas jag vi får göra i natt!
Hej....
När vi fått i honom både flytande socker och druvsocker så avtog kramperna allt eftersom. Och han blev lugnare. Efter mjölk, macka och äppelbit blev det ännu bättre. Idag har Gustav läst att när man får kramper av för lågt blodsocker så är det vanligt att man hallucinerar. Och det var nog precis det han gjorde. När han var som räddast och när kramperna var som värst såg han helt livrädd ut när han tittade omkring sig. Och när allt lugnat ner sig sa han flera gånger att " täcket är snällt" och "kudden är snäll" och så klappade han på allting. Undra vad det var han såg och vad han trodde att det var.
Vår lille kille. Den här sjukdomen som tar så stor plats redan blev med ens ännu lite allvarligare och oron med ens ännu lite större. Den byggde inte bara på oron man kan ibland känna för framtiden utan även oron för nuet, vad som kan hända nu. Man känner sig så maktlös och liten och allt är ju oftast ännu lite hemskare på natten. Men kanske är det som Gustav sa, det hade varit ännu värre på dagen. Nu fanns vi precis nära honom och Melle slapp se vad som hände. Den här gången i alla fall.
Det har även dykt upp lite mer funderingar och frågor efter den här natten. Frågor om hur vi ska tänka och hantera det om det händer igen. Tex, är chansen stor att vi behöver ringa ambulans? Borde vi ringa ambulans i första hand eftersom han är så liten? Är kramperna farligare för honom just för att han är så liten? Vad ska man göra åt det höga värde (som han hade på morgonen idag, 14,5) och som säkert är vanligt efter en sån här "attack"? Ska man ge extra insulin som man brukar när han är hög eller ska man vara extra försiktigt med det för att undvika lågt blodsocker igen? Är det bättre att han somnar lite högre just för att slippa detta igen? Även om vi inte kommer kunna undvika det helt och hållet. Eller är de höga värdena ännu farligare än ha krampattacker då och då? Så svårt!
Lite diabetesinfo så här på nattkröken....
En annan sak som hänt, en rolig sak, är att David, Linda, Edith och Viola nu är husägare på riktigt. Supergrattis!!!! :-)
Sov gott! Det hoppas jag vi får göra i natt!
Hej....
söndag 13 november 2011
En vecka senare.....
Så har vår lille vattkoppskämpe fixat en hel vecka med ont, gråt och kli. Äntligen är han på bättringsvägen och tanken är att han på tisdag ska gå till dagis igen. Känns som en evighet sen... Nu är det gjort, i alla fall för Melle. Får se när den andre lille mannen blir prickig.I morse firades bästa pappan med finmugg, trisslott och en parfym.
Och vid lunch idag bar det av till Lindsdal och där fanns det en riktig korvkiosk med riktig korvgubbe i. Uppskattat och gott!
Ha det fint!
Lördagsgodis!
Igår var det en stor dag för lillJonsson.
Vi införde lördagsgodis i hans liv.
Och det var med andakt han åt sina uppvägda smarriga chokladbitar (sjöfrukter) och sitt Kinderägg.
När man såg den totala lyckan i hans ansikte vad det som Gustav sa,
man skulle vilja ge honom allt godis i hela världen.
Men, diabetes eller inte så kanske det inte är superbra för någon att äta godis i överflöd.
Men ni förstår nog tanken.......
Lilla Gullet!
måndag 7 november 2011
Hej hej....
Det är konstigt, när livet flyter på, hyfs i alla fall så skriver jag inte en enda rad på min kära lilla blogg. Tråkigt, eftersom det när det gått ett år eller två faktiskt är ganska kul att gå tillbaka och läsa vad man gjort.
Men nu, när vattkoppssjukdomen har hälsat på hos oss så tänkte jag att nu jäklar skriver jag om lite sjukdomar igen, haha....
Melle fick feber igår och vaknade idag som en prickig korv, eller nåt. Vid ganska gott mod ändå då han förstod att nu måste jag nog minsann vara hemma ett bra tag från dagis. Detta trots att han STORMTRIVS på dagis. Lilleman fick till sin lycka i alla fall åka till sitt kära dagis men det verkar som om han kommer få vara hemma ett tag han också nu. I em fick även han feber och i morgon blir det spännande att se om även han är prickig. Nu när det ändå är så här är det jäkligt gutt att "få det gjort". Aldrig kul när de är sjuka men just vattkoppor är ju bara skönt att få överstökat. Så nu håller jag tummarna för att Ludde prickar (haha så vitsig jag är) in den samtidigt som Melle.
Lite smått och gott....
Gustav har fått tillbaka en hemtenta som var godkänd. Du är bäst darling!
I fredags var det dags för den årliga bingospökrundan igen. Den som vi blev så himla positivt överraskade av förra året. Den var lika mysig denna gång och med trevligt sällskap dessutom (gulliga fam Ekholm). Man inser att man börjar få ganska stora barn när man ser dem gå med en kompis lite för sig själva, Noah och Melle ni är för goa! Minikompisarna, Ludde och Theo, fick sitta i sina vagnar. Och det var nog tur det, i alla fall för Ludde. Han tyckte nog det var i otäckaste laget ibland. Otäckast var nog snögubben, trots att skogen vimlade av monster av olika slag. Men väl ute bland gatlysena igen så blev han sitt vanliga morska jag :-). En riktigt mysig tradition är det i alla fall. Härlig by man bor i måste jag säga!
I lördags åkte jag och Ludde, Leon (dagiskompis) och Anna (mamma) till Leos. Äntligen fick även Luddefisen åka dit. Och vilken lycka och vilket ös! Full speed hela tiden. Det är nästan så man vill gråta när man ser hur roligt de har och hur glada de är.
På kvällen kom syster med familj och livade upp livet för oss. Som Gustav sa, precis vad vi behövde. Just då var vi urtypen för de tröttaste småbarnsföräldrarna man bara kan tänka sig.
I söndags hade vi tänkt oss en bingorunda på Värsnäs men eftersom Mellan blev sjuk fick vi ändra våra planer. Vi började istället röja ur rummet uppe, som ska få bli Melles rum. Där spacklade vi och slipade. Och med lite tur så kanske det kan bli färdigt innan jul. Lite opimist får man vara.
Vi har även fått brev om att Luddes insulinpump ska bytas ut. Mot en mer upphottad variant antar jag. I alla fall en där man i perioder kan mäta hans blodsocker hela tiden. Dock inget man kunde använda sig av jämt men säkert bra att kunna om han skulle bli sjuk tex. Fantastiskt att det bara kommer hem ett brev där någon redan ordnat allt och det ända vi behöver göra är att åka dit. Tänk vad livet ändras, för ett år sedan hade jag ingen aning om att jag skulle bli glad för ett brev där det står att Ludde ska byta ut sin insulinpump till en bättre. Märkligt!
Nu ska jag kolla Ludde igen. Han låg högt när Gustav kollade sist, vet inte om det beror på att han är sjuk. Hoppas hoppas han ligger bra, det är sån himla skillnad att få gå och lägga sig när hans värden är bra mot hur det är när de inte är det.
Sen blir det nog lite wordfeud innan bedtime. Godnatt!!!
Men nu, när vattkoppssjukdomen har hälsat på hos oss så tänkte jag att nu jäklar skriver jag om lite sjukdomar igen, haha....
Melle fick feber igår och vaknade idag som en prickig korv, eller nåt. Vid ganska gott mod ändå då han förstod att nu måste jag nog minsann vara hemma ett bra tag från dagis. Detta trots att han STORMTRIVS på dagis. Lilleman fick till sin lycka i alla fall åka till sitt kära dagis men det verkar som om han kommer få vara hemma ett tag han också nu. I em fick även han feber och i morgon blir det spännande att se om även han är prickig. Nu när det ändå är så här är det jäkligt gutt att "få det gjort". Aldrig kul när de är sjuka men just vattkoppor är ju bara skönt att få överstökat. Så nu håller jag tummarna för att Ludde prickar (haha så vitsig jag är) in den samtidigt som Melle.
Lite smått och gott....
Gustav har fått tillbaka en hemtenta som var godkänd. Du är bäst darling!
I fredags var det dags för den årliga bingospökrundan igen. Den som vi blev så himla positivt överraskade av förra året. Den var lika mysig denna gång och med trevligt sällskap dessutom (gulliga fam Ekholm). Man inser att man börjar få ganska stora barn när man ser dem gå med en kompis lite för sig själva, Noah och Melle ni är för goa! Minikompisarna, Ludde och Theo, fick sitta i sina vagnar. Och det var nog tur det, i alla fall för Ludde. Han tyckte nog det var i otäckaste laget ibland. Otäckast var nog snögubben, trots att skogen vimlade av monster av olika slag. Men väl ute bland gatlysena igen så blev han sitt vanliga morska jag :-). En riktigt mysig tradition är det i alla fall. Härlig by man bor i måste jag säga!
I lördags åkte jag och Ludde, Leon (dagiskompis) och Anna (mamma) till Leos. Äntligen fick även Luddefisen åka dit. Och vilken lycka och vilket ös! Full speed hela tiden. Det är nästan så man vill gråta när man ser hur roligt de har och hur glada de är.
På kvällen kom syster med familj och livade upp livet för oss. Som Gustav sa, precis vad vi behövde. Just då var vi urtypen för de tröttaste småbarnsföräldrarna man bara kan tänka sig.
I söndags hade vi tänkt oss en bingorunda på Värsnäs men eftersom Mellan blev sjuk fick vi ändra våra planer. Vi började istället röja ur rummet uppe, som ska få bli Melles rum. Där spacklade vi och slipade. Och med lite tur så kanske det kan bli färdigt innan jul. Lite opimist får man vara.
Vi har även fått brev om att Luddes insulinpump ska bytas ut. Mot en mer upphottad variant antar jag. I alla fall en där man i perioder kan mäta hans blodsocker hela tiden. Dock inget man kunde använda sig av jämt men säkert bra att kunna om han skulle bli sjuk tex. Fantastiskt att det bara kommer hem ett brev där någon redan ordnat allt och det ända vi behöver göra är att åka dit. Tänk vad livet ändras, för ett år sedan hade jag ingen aning om att jag skulle bli glad för ett brev där det står att Ludde ska byta ut sin insulinpump till en bättre. Märkligt!
Nu ska jag kolla Ludde igen. Han låg högt när Gustav kollade sist, vet inte om det beror på att han är sjuk. Hoppas hoppas han ligger bra, det är sån himla skillnad att få gå och lägga sig när hans värden är bra mot hur det är när de inte är det.
Sen blir det nog lite wordfeud innan bedtime. Godnatt!!!
onsdag 2 november 2011
Världens bästa Björn!
I lördags var bästa Björn här och fixade till och satte upp vår nya TVantenn.
Så nu kan vi se på TV igen.
Guttans bananer.
Med sig hade han två av de här små trollen.
Vilka söta små godingar!!
 |
| Grabbarna grus |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
