Tänk att det kan vara så kul

Idag ändrade Ludde sin skräckblandade förtjusning över gräsklipparen till bara förtjusning. När båda två var utrustade med var sitt hörselskydd kunde jag för första gången starta gräsklipparen i Luddes sällskap. Han har skrikit som besatt när jag har testat innan. Men den här gången gick det alldeles utmärkt. Förutsatt att han fick hålla i gräsklipparen han också medans jag klippte. Himmel vad välklippt framsidan blev eftersom jag fick gå med myrsteg för att Ludde skulle hänga med. Noga och bra :o) Melle gick bredvid upp och ner. Undra om dom tycker det är lika kul att klippa gräset när dom är 15 :o). Men varför inte, jag tycker ju det och jag är ju snart 37.

Morgonen började med ett besök hos syster Kristin och doktor Göran. Allt var bra och vi hade inte så mycket funderingar kring diabetesen den här gången. Förutom att han han har sådana utslag där nålen har suttit på hans rumpa. Vi fick något slags hudskydd som vi ska använda vid varje nålbyte. Vi får se om det hjälper. Annars får vi testa med någon salva som är lite läkande, det kanske funkar.

Trots att jag inte känner mig helt pigg än, har ont i halsen som attan, så har jag ändå haft energi. Medans Ludde sov i vagnen och Melle lekte i sandlådan oljade jag halva golvet av altanen. Så nu är den nästan nästan färdig.

Nu ska jag hoppa i badet och sätta på ett spel åt Melle.

Ha det bra!!!