söndag 1 november 2009

Räfsa löv eller äta tårta och läsa mysig bok?

Varför får jag, när jag har lite tid för mig själv, beslutsångest över hur jag ska fördriva tiden? Som nu tex. För ett par timmar sen stack Gustav och Melle till Lindsdal. Melle för att gå på teater med farmis och farfis och Gustav för att kolla fotboll. Strax innan de åkte somnade Ludde i sin vagn ute. Även om det så klart är mysigast när hela familjen är hemma är det inte så dumt att vara lite själv ibland också.

Som sagt, när de åkte kunde jag först inte bestämma mig för vad jag skulle göra. Antingen tända en brasa, lägga mig i soffan, läsa boken jag lånade av mamma igår (Rostat bröd och andra tankar om livet av Teri Hatcher, verkar rätt kul faktiskt) och äta mormors goda tårta eller gå ut och räfsa bort lite av mattan av löv vi har på trädgården. Jag började med det första. Väldigt väldigt gutt! Sedan när jag kände mig onyttig och dan gick jag ut och räfsade ihop några skottkärror med löv. Och kände mig flitig. När man väl kommer ut är det ju så himla skönt. Och det är ju faktiskt rätt mysigt att räfsa löv och få frisk luft.

Nä nu blir det nog mysbok igen i väntan på att den lille ska vakna alldeles utsvulten.

Om du läser det här nu darling så hoppas jag att du har det mysigt framför tvn. Miss u.

2 kommentarer:

Jenny sa...

Låter som om du hade en helt underbar söndag. Man måste få sitta lite och mysa ibland men visst är det härligt att vara ute nu. Gillar verkligen hösten!
Skönt att Ludde verkar sova så bra. Det gjorde ju inte Lilly när hon var så liten, men som väl är sover hon bättre nu, men strular plötsligt på nätterna som alltid funkat innan. Men visst är det märkligt vad fort tiden går när man har en bebis...
Kram

Linda sa...

Ja den var supermysig verkligen. Gutt att få lite ny energi :o) Och hösten är verkligen skön, gillar den också.

Ja han sover som en stock. Både på dagarna och nätterna. Även om vakentiderna på dagen är längre nu än när han var pytte.

Det går sjukt fort. Ludvig är 10 veckor idag, jag fattar ingenting. Och din lille tjej kan inte vara så liten längre.

Många kramar