I tisdags hade Melle haft feber i en vecka. Vi åkte därför till doktorn med honom. Efter provtagning (som vi fick fråga extra om) blev vi skickade till sjukhuset för lungröntgen och vidare till barnakuten. Fortfarande i tron att allt var "ok". Men efter besked om att vi var tvungna att stanna kvar förstod vi att allt inte stod rätt till. Bilderna från röntgen visade att Melle har en knöl i lungan med inkapslade bakterier. De vet inte vad det beror på eller hur länge vi ska vara här. Idag frågade jag en av läkarna hur stor den var. Och när han sa att den var som en tennisboll ungefär högg det till i mig. I hans lilla lunga. Helt overkligt.
Melle får antibiotika både via blodet och i munnen. Han är fantastiskt duktig och uthärdar allting som en tapper liten hjälte trots alla undersökningar och stick här och var.
Besök har vi haft också. Farfar kom mitt på dagen igår och piggade upp med böcker och annat gott. Senare kom mormor och morfar med både presenter och gott fika. Efter dem kom farmor och farfar med underbart god mat.
Trots ovissheten och oron så har vi det så bra det går här på sjukhuset. Vi har två sängar som är ihopskjutna där vi sover hela familjen och kollar saltkråkan och bananer i pyjamas. Och världens bästa och gulligaste personal gör det ju inte sämre heller.
Nu väntas medicin kl två och därefter besök av moster med familj. Då blir det nog lite lek på lekplatsen här utanför.
När sånt här händer inser man ännu mer hur mycket familj, nära och kära betyder. Allt!
Vill skicka tankar och massa kramar till Johan och Sanna... Vet inte vad som hänt men det vi läste gjorde ont i hjärtat. Tänker på er!
Hej så länge..
Var rädda om varann..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar