När man har ljudrädda barn som vi var farfars tips helt perfekt.

Finfina papperlyktor som vi helt ljudlöst, miljö och prismedvetet skickade upp i himlen.

Jättefina och jättehäftigt.

Den här dagen har känts magisk.

En riktigt härlig familjedag.

Med mys på dagen med handling inför kvällen.

Legobygg, mys framför tven.

"smällarna på slottet"

Kinamat.

Kvällsprommis.

Smurffilm.

Snart toast och väntan på tolvslaget.

Gott nytt år alla!

Happy New Year

Hemma igen...

Hemma igen efter ett dygn på sjukhus. Och trots känslan av bedrövelse när doktorn sa att vi var tvungna att stanna så har det faktiskt gått bra. Som sjuksköterskan tröstande sa när jag gick ut och frågade om vi verkligen inte kunde åka hem, vi lyfter ansvaret från er en stund i kampen om att få Ludde att äta. Ni har väl haft det jobbigt ändå. Och det var ju sant, men det kändes lika sorgligt att bli snuvad på julafton.

Som tur är så har ju vi som Gustav skrev Sandbesijul den 23. En invand tradition som vi måste ha börjat med 91-92 nångång. Så för oss är det ju julafton. Och eftersom Ludde trots matvägran och skum mage var ganska pigg så kunde vi ju vara med och fira där. Ludde hann träffa två snälla tomtar och öppna många paket. Natten däremot kunde vi ha klarat oss utan. Jag är lycklig över att vi överlevde och fixade den.

Droppet verkar i alla fall fått igång Ludde och igår em började han så smått vilja äta. Även om det går långsamt så går det framåt. För en stund sedan kollade vi bls och då var han låg igen. Det blev två flytande socker och senare yoggi. Och det var den gamla Ludde som utan bekymmer klunkade i sig sockret och sovandes åt yoggin. Jag kan inte ens beskriva lättnaden man känner. Tänk att man kan bli så glad för lite yoggi.

När vi kom hem i em kom Hasse, Mia och Anders hit. De hade med sig Luddes presenter och så kollade vi på film från julafton. Kul eftersom vi inte var där. Jag fick se Melles lycka över sitt kära Playmobilskepp. Lilleplutt!

Nu ska vi snart sova, och i natt tänker jag sova så skönt, så skönt....

Hej...

Det här att allting fuckar upp....

Linda ville att jag skulle skriva några rader så hon hade något att läsa.. Snäll som jag är går jag henne till mötes.


Det här med att vår jul skulle bli fri från sjukdomar kom på skam. Linda och Ludde tillbringar återigen lite tid på avdelning 34 på Kalmar länssjukhus.

Vi firade som brukligt är jul med den Johanssonska delen av släkten i går den 23/12. Som vanligt en eftermiddag full med fantastisk mat, god dricka, lyckliga och förväntansfull kids (även om Emelie snart får ses som en blandning mellan barn och vuxen, ungdom kallas det visst) och massor med mys. Ludde den lilla terroristen har ju varit krasslig och rätt kass i magen eller kassa och kass mer bedrövlig faktiskt. När det i torsdags dessutom var blod i hans blöja efter att han släppt ifrån sig ett lass blev både Linda och jag lite oroliga. Linda ringde sjukan och de ville att vi skulle komma så det fick glo på Luddan. Detta besök slutade i lite antibiotika för luftvägsinflammation. Verken Linda eller jag fattade riktigt varför och diskuterade detta ganska flitigt med varandra. Men om nu läkaren säger att detta hjälper så gör det väl det, eller? Det gjorde det alltså inte. Ludde fortsatte sin hungerstrejk som gjort vilken nordirländare som helst svartsjuk. Vad den ungen inte verkade tänka på var att det är ganska dåligt att inte äta när man har diabetes. Hans blodsocker har svängt som Reinfeldt i frågan om hur många jobb fas 3 skapat. Alltså det har varit ganska tungt. Kulmen nåddes i natt när Ludde vaknade med 1,9 i bls och vägrad ta socker eller något annat. Tillslut fick jag tvinga i honom flytande glukos och efter en timmes kamp och tester med allt som går att äta behagade han äta en halv chokladbit. Detta räckte för att hans kulle kunna somna om. Linda och jag fick kolla hans bls varje timme hela natten och bestämde på morgonen att ringa sjukan. Det ville att vi skulle komma in med barnet.

Vi hastade i oss en fika hos gammelmormor, åkte hem och fixade till oss och lämnade sedan Melle hos farmor och farfar. På sjukhuset kom domen ganska tydligt, läkaren sa direkt efter att proverna tagits att vi skulle bli kvar där. Kul jul liksom, inte ett värdelöst jävla besked om jag får vara lite dramatisk. Linda och jag blev ganska ledsna båda två men det måste ju gå. Det finns ju inget annat. Linda fick tillbringa resten av julafton på ett isoleringsrum på sjukan. Visst det kunde varit värre jag vet det svälter människor på afrikans horn, folk förtrycks för att de skiljer sig från normen och det finns massor med sjukdomar som är värre än diabetes, men just då var detta det suraste som kunde hända. Jag och melle firade jul med mamma, pappa, David, Linda Anders, eddan och Viola. Det funkade det var trevligt, maten var god, melle hade jättekul, julklapparna uppskattades MEN min fru var inte där och mitt andra barn var inte heller där så hur mysigt det än var fattades något. Linda jag älskar dig.

Jag är så trött på att allt skiter sig hela tiden att vi inte bara kan få lite lugn och ro. Ja jag låter bitter och jag är bitter just nu (inte så ofta annars) men jag vill bara få känna att saker flyter på.

Nu orkar jag inte skriva mer jag fattar varför inte jag bloggar detta blev osammanhängande och en massa särskrivningar och en massa meningsbyggnadsfel men det skiter jag i. Nu ska jag ta en öl och leka med playmobil.

Och visst ja Ludvig har ätit och mår bättre nu jag håller tummarna för att de kommer hem i morgon.

Sov gott

Lille Luddefisen....

Mycket riktigt, Ludde blev sjuk.

Han är riktigt skruttig, vår lille hjälte. Febern bara stiger. Nu har han 40 grader och ipren och panodil hjälper knappt. Varför kan det inte bara få vara lugnt ett tag nu. Det gör så ont i hjärtat när de små inte mår bra.

Det jag önskar mig mest just nu är en frisk, lugn och härlig jul. Vi behöver det!

Skriver nog en liten rapport i morgon. Håll tummarna för att han mår bättre och är piggare i då.

Hej...

Alla talar om Grace.....

Varje gång jag skriver på den här bloggen handlar den om sjukdomar av olika slag, allt från vår "kära" diabetes till vanliga kräk och feberåkommor. Det är då väldigt märkligt att den har blivit spärrad av mitt jobb då det enligt spärrarna där förekommer pornografiskt innehåll???!! En riktigt stor gåta för mig. Men smaken är ju olika som sagt....

Även detta inlägg kommer delvis handla om lite sjukdom eftersom jag idag är hemma från jobbet med Melle. Han har haft en skrutthelg med feber och hosta. Förhoppningsvis blir det dagis och jobb för honom och mig i morgon. Jag säger förhoppningsvis eftersom när jag för en stund sedan pratade med Luddes dagis sa Annika där att de tyckte Ludde varit lite hängig. De hade kollat febern och då var den 37,5. Behöver ju inte betyda något men med den vanliga turen vi har så kan det betyda vad som helst. Jag håller tummarna för att han är pigg när han vaknar och jag ska hämta honom. Hoppas hoppas!!

Jag har alltid varit glömsk och förvirrad. Jag kommer ihåg när jag såg filmen "Alla talar om Grace". Huvudpersonen, spelad av Julia Roberts, glömmer i den filmen sitt barn lite från och till. Inte i någon hemsk bemärkelse, för det är ju en ganska småtrevlig liten film, utan mer så där som det kan slå en att "attans, nu glömde jag mjölken" när man varit och handlat, eller "å nej, nu glömde jag plånboken" när man kört hemifrån. Hur som helst, när jag såg den filmen vet jag att jag tänkte, precis så kommer jag bli när jag får barn. Jag kommer glömma bort att hämta dem på dagis eller bara glömma bort att jag har barn över huvud taget.

Nu vill jag lugna alla med att så illa har det ju inte blivit. Men denna sida, som många gånger driver min käre Gustav till vansinne, har nu även börjat driva mig till vansinne. Jag glömmer ALLT som jag ska göra. Varenda liten sak jag tänker "det måste jag göra sen" eller " det får jag inte glömma" blir som små stressbollar som studsar runt i mitt huvud. Jag har en fysiskt kalender som jag skriver upp saker i, men tittar jag i den? Nej. Jag har testat att lägga in saker i kalendern i telefonen men det har heller inte funkat så bra. Men nu tror jag att jag har hittat min lösning. Jag har hittat en fantastisk liten söt app, Astrid Uppgifter heter den. Den inte bara poppar upp och påminner om det man ska göra utan den kommer även med gulliga uppmaningar och hejarop. Man vill ju inte annat än att vara Astrid till lags. Så därför (än så länge i alla fall) har jag gjort det jag har tänkt att jag ska göra. Ett tips för andra åderförkalkade människor som jag.

Skickar en lite hälsning till min käre man som sitter och grupparbetar sig. Puss på dig!

Hej hej.....

Tänk...

... vad en helt vanlig dag kan kännas fantastisk. Jag åker till jobbet, Gustav åker till skolan och Melle och Ludde busar och har skoj på dagis. Kan ju låta som en riktigt tråkig vardagsdag, tisdag dessutom (hur kul är tisdagar liksom?) Men har man haft det riktigt skruttigt ett tag med vattkoppor, penicillin och svängande diabetes så kan en helt vanlig tråkig tisdag inte bli annat än fantastisk.

Jag trodde att gårdagen skulle bli den dagen. Men där fick man tji!. En kvart hann jag vara på jobbet innan de ringde och sa att Ludde hade kräkts. Tjohoo!! Då tar vi lite maginfluensa på det också. Vi känner att vi både mentalt och fysiskt är riktigt redo för det, not! Men, nu var det ju inte riktigt så illa i alla fall utan troligen är det pencillinet som ställer till det när han får det tidigt på morgonen och tillsammans med frukost. Skönt! Lugnt för den här gången alltså.

Det innebar att vi kunde ha kvar Luddes tid som vi hade kl ett igår på sjukhuset där vi skulle träffa doktor Göran och syster Eva. Och det var med en liten bävan vi satt och väntade på att Hba1c värdet skulle bli färdigt. Luddes värden har ju inte varit exemplariska, i alla fall inte om man jämför med förra gången han tog det. Men till vår enorma förvåning så låg det tom bättre än förra gången, 38 mmol/mol som är 4,7 i snitt. Känns helt fantastiskt och samtidigt väldigt märkligt. Men det är ju bara att vara glad för det. Kändes som om vi kunde andas ut lite och faktiskt lite belöning efter dessa veckor med oroligheter, konstant kalkylerande och laborerande med insulinet och stort minus på sömn.

Efter besöket åkte vi hem med killarna och morfar som väntade på oss här hemma. Han och mamma skulle barnvakta medans vi återigen åkte till sjukhuset för att där vara med på ett brukarråd vi blivit inbjudna till. Förutom Gustav och jag var där en annan pappa som hade en 11årig kille med diabetes samt två tonåringar som själva haft diabetes ett antal år. Ett mycket givande möte för alla tror jag. Framför allt var det väldigt intressant att få höra hur man som diabetiker upplever saker och ting. Gustav och jag kan bara i teorin och till viss del rent känslomässigt förstå hur det känns men vi kommer ju aldrig att helt veta (får man ju hoppas i alla fall) hur det känns när man är hög eller låg. Syftet med mötet var att sjukhuspersonalen ville få in synpunkter och tips på hur de kan göra allt från inläggningstiden vid debuten av diabetesen till alla sjukhusbesök bättre. Första tanken vi hade var att det kan inte bli bättre, de så fantastiska som de är. Men återigen, Gustav och jag har inte diabetes. Vi vet inte hur det är att sitta och vänta på domen (Hba1cvärdet). Maskinen tar 6 minuter på sig att få fram det och Gustav och jag har inte reflekterat över hur ångestladdade de minuterna kan vara. Men det var det första de båda tonåringarna tog upp. Hur jobbigt det kan vara att sitta och vänta och att det under den tiden inte går att prata om något annat. Det var det som gjorde hela mötet så intressant. Alla hade vi ju synpunkter, frågor och tankar fast på olika sätt eftersom vi lever med diabetes på olika sätt. Nyttigt och intressant och väldigt givande. I mars skulle vi träffas igen. Ett klokt initiativ av sjukhuset.

I morgon hoppas vi på en ny frisk dag.

Nu håller jag på att somna så därför säger jag god natt nu....

Hejsvejs...

hej hej.....

Väääääääldigt länge sen.... Men vi lever och finns :o).

Det har bara varit väldigt mycket sjukdomselände senaste tiden. För ett par veckor sedan kämpade vi ju oss igenom Melles vattkoppor. Som nog gick ganska smärtfritt förutom ett par väldigt jobbiga nätter. För två veckor sedan var det Luddes tur. Han hade inte riktigt samma tur med kopporna utan de satte sig på jobbiga ställen som han var mycket bekymrad över. Hans diabetes har krånglat konstant sedan han blev sjuk och vi har fortfarande inte kommit in i några bra insulindoseringar, varken basala (de konstanta) eller bolus (matdoseringarna). Han ligger varje dag på värden mellan 10 upp till 16, trots att vi ökar och ökar insulinet hela tiden. Man får kanske räkna med att det tar några veckor att hamna rätt igen. Men det är påfrestande och oroligt och oändligt tröttsamt ibland. Därför blir bloggen (som egentligen är ganska välgörande) lidande. Man har bara tid att vara i nuet och ta hand om det viktigaste för stunden.

Som om det inte räckte med krånglig diabetes och onda vattkoppor så har Ludde även fått en ilsken infektion i ena skinkan. Vi vet inte riktigt varför. Kanske för att vi ändå var tvungna att byta nål och sticka honom trots att båda skinkorna var fulla med vattkoppor och att vi på det sättet drog med oss något skit in (det går ju inte att pausa diabetesen till vattkopporna försvunnit) eller beror det på att insulinet kapslat in sig och gjort en förhårdnad som sedan blivit infekterad. Det som också kan ha förvärrat alltihop var att han i helgen halkade och satte sig på rumpan, något han självklart gjort många gånger, men inte blivit så förtvivlat ledsen för som nu. Han var hysterisk, och det var då vi upptäckte att något inte stod rätt till.

Efter dagar med feber åkta jag i onsdags till sjukhuset med honom och gulliga Kristin blev förskräckt när hon såg hans lilla skinka. Stenhårt, ilsket rött och väldigt svullet. Det blev penicillin, som han tar utan bekymmer. Tack gode gud för det. Nu hoppas vi bara på att den ska verka och att han ska bli frisk från detta nya elände. Det som är positivt är att han i alla fall har sluppit febern, och det måste ju betyda att det är på rätt väg.

Det som är fokus på nu är att få till hans diabetes på en bra nivå igen. Han har på bara några dagar fördubblat sitt behov att insulin, från ca 12 enheter per dygn till nästan det dubbla. Men vi ska nog få till detta också. Och snart kommer vi nog ur denna sjukdomsbubbla också. (hmm, känns som om vi ofta befinner oss i den ;o))

Det var nog det hela för nu....

God Jul!

ZZZZZzzzzzzzzz.........

Ludde har gråtit hela natten med otäcka vattkoppor, feber och lite diabetes på det.

Jag har velat gråta hela dan utan vattkoppor, feber och någon diabetes på det.

Men med total sömnbrist istället.

Stackars oss.....

Blommor....

Idag när jag kom hem från jobbet efter en dag i Karlskrona stod det fina rosor lite varstans.

Vilken fin överraskning!

Tack snälla gulle dig.....

Love!

Fredagsmyset idag bestod av Kinamaaaat som Ludde säger.

Guttans!

Härligt med helg!

Kramelikram...

Sista raderna i mitt lilla fredagsinlägg blir detta citat:

"En mycket väl genomförd uppgift med tydlig röd tråd och många relevanta kopplingar mellan olika källar görs."

Betyg: Väl godkänd.

Skryt med sin man kan det aldrig bli för mycket av :-)

Hej hej.......

Scary

I natt hände det en otäck sak. Jag vaknade av att Ludde, som låg bredvid mig just då som tur var, lät och betedde sig väldigt konstigt. Han skrek inte men det var otäcka ljud som kom ifrån honom samtidigt som det ryckte obehagligt i hela hans lilla kropp. Han blev sämre väldigt snabbt och fick väldiga kramper i hela kroppen. Jag väckte Gustav som snabbt hämtade flytande socker, druvsocker och blodsockermätare. Kramperna var som dem man kan se när någon har hjärtstillestånd och får elchocker eller vad det nu är man får. Samtidigt som kramperna höll på var han skräckslagen, livrädd. Och han höll sig krampaktigt fast i mig när han satt i mitt knä. Det var så jäkla hemskt. Blodsockernivån låg på strax över två mmo. Det värdet har han haft många gånger dagtid men aldrig reagerat så här. Vet inte om det beror på att han varit låg väldigt länge under natten eller om dagen innan påverkade natten så mycket.

När vi fått i honom både flytande socker och druvsocker så avtog kramperna allt eftersom. Och han blev lugnare. Efter mjölk, macka och äppelbit blev det ännu bättre. Idag har Gustav läst att när man får kramper av för lågt blodsocker så är det vanligt att man hallucinerar. Och det var nog precis det han gjorde. När han var som räddast och när kramperna var som värst såg han helt livrädd ut när han tittade omkring sig. Och när allt lugnat ner sig sa han flera gånger att " täcket är snällt" och "kudden är snäll" och så klappade han på allting. Undra vad det var han såg och vad han trodde att det var.

Vår lille kille. Den här sjukdomen som tar så stor plats redan blev med ens ännu lite allvarligare och oron med ens ännu lite större. Den byggde inte bara på oron man kan ibland känna för framtiden utan även oron för nuet, vad som kan hända nu. Man känner sig så maktlös och liten och allt är ju oftast ännu lite hemskare på natten. Men kanske är det som Gustav sa, det hade varit ännu värre på dagen. Nu fanns vi precis nära honom och Melle slapp se vad som hände. Den här gången i alla fall.

Det har även dykt upp lite mer funderingar och frågor efter den här natten. Frågor om hur vi ska tänka och hantera det om det händer igen. Tex, är chansen stor att vi behöver ringa ambulans? Borde vi ringa ambulans i första hand eftersom han är så liten? Är kramperna farligare för honom just för att han är så liten? Vad ska man göra åt det höga värde (som han hade på morgonen idag, 14,5) och som säkert är vanligt efter en sån här "attack"? Ska man ge extra insulin som man brukar när han är hög eller ska man vara extra försiktigt med det för att undvika lågt blodsocker igen? Är det bättre att han somnar lite högre just för att slippa detta igen? Även om vi inte kommer kunna undvika det helt och hållet. Eller är de höga värdena ännu farligare än ha krampattacker då och då? Så svårt!

Lite diabetesinfo så här på nattkröken....

En annan sak som hänt, en rolig sak, är att David, Linda, Edith och Viola nu är husägare på riktigt. Supergrattis!!!! :-)

Sov gott! Det hoppas jag vi får göra i natt!

Hej....

En vecka senare.....

Så har vår lille vattkoppskämpe fixat en hel vecka med ont, gråt och kli. Äntligen är han på bättringsvägen och tanken är att han på tisdag ska gå till dagis igen. Känns som en evighet sen... Nu är det gjort, i alla fall för Melle. Får se när den andre lille mannen blir prickig.

Den här helgen har ju alla våra pappor firats. Igår bjöd mamma och pappa på godfrukost och då firade vi honom.

I morse firades bästa pappan med finmugg, trisslott och en parfym.

Och vid lunch idag bar det av till Lindsdal och där fanns det en riktig korvkiosk med riktig korvgubbe i. Uppskattat och gott!

Ha det fint!

Lördagsgodis!

Igår var det en stor dag för lillJonsson.

Vi införde lördagsgodis i hans liv.

Och det var med andakt han åt sina uppvägda smarriga chokladbitar (sjöfrukter) och sitt Kinderägg.

När man såg den totala lyckan i hans ansikte vad det som Gustav sa,

man skulle vilja ge honom allt godis i hela världen.

Men, diabetes eller inte så kanske det inte är superbra för någon att äta godis i överflöd.

Men ni förstår nog tanken.......

Lilla Gullet!

Hej hej....

Det är konstigt, när livet flyter på, hyfs i alla fall så skriver jag inte en enda rad på min kära lilla blogg. Tråkigt, eftersom det när det gått ett år eller två faktiskt är ganska kul att gå tillbaka och läsa vad man gjort.

Men nu, när vattkoppssjukdomen har hälsat på hos oss så tänkte jag att nu jäklar skriver jag om lite sjukdomar igen, haha....

Melle fick feber igår och vaknade idag som en prickig korv, eller nåt. Vid ganska gott mod ändå då han förstod att nu måste jag nog minsann vara hemma ett bra tag från dagis. Detta trots att han STORMTRIVS på dagis. Lilleman fick till sin lycka i alla fall åka till sitt kära dagis men det verkar som om han kommer få vara hemma ett tag han också nu. I em fick även han feber och i morgon blir det spännande att se om även han är prickig. Nu när det ändå är så här är det jäkligt gutt att "få det gjort". Aldrig kul när de är sjuka men just vattkoppor är ju bara skönt att få överstökat. Så nu håller jag tummarna för att Ludde prickar (haha så vitsig jag är) in den samtidigt som Melle.

Lite smått och gott....

Gustav har fått tillbaka en hemtenta som var godkänd. Du är bäst darling!

I fredags var det dags för den årliga bingospökrundan igen. Den som vi blev så himla positivt överraskade av förra året. Den var lika mysig denna gång och med trevligt sällskap dessutom (gulliga fam Ekholm). Man inser att man börjar få ganska stora barn när man ser dem gå med en kompis lite för sig själva, Noah och Melle ni är för goa! Minikompisarna, Ludde och Theo, fick sitta i sina vagnar. Och det var nog tur det, i alla fall för Ludde. Han tyckte nog det var i otäckaste laget ibland. Otäckast var nog snögubben, trots att skogen vimlade av monster av olika slag. Men väl ute bland gatlysena igen så blev han sitt vanliga morska jag :-). En riktigt mysig tradition är det i alla fall. Härlig by man bor i måste jag säga!

I lördags åkte jag och Ludde, Leon (dagiskompis) och Anna (mamma) till Leos. Äntligen fick även Luddefisen åka dit. Och vilken lycka och vilket ös! Full speed hela tiden. Det är nästan så man vill gråta när man ser hur roligt de har och hur glada de är.

På kvällen kom syster med familj och livade upp livet för oss. Som Gustav sa, precis vad vi behövde. Just då var vi urtypen för de tröttaste småbarnsföräldrarna man bara kan tänka sig.

I söndags hade vi tänkt oss en bingorunda på Värsnäs men eftersom Mellan blev sjuk fick vi ändra våra planer. Vi började istället röja ur rummet uppe, som ska få bli Melles rum. Där spacklade vi och slipade. Och med lite tur så kanske det kan bli färdigt innan jul. Lite opimist får man vara.

Vi har även fått brev om att Luddes insulinpump ska bytas ut. Mot en mer upphottad variant antar jag. I alla fall en där man i perioder kan mäta hans blodsocker hela tiden. Dock inget man kunde använda sig av jämt men säkert bra att kunna om han skulle bli sjuk tex. Fantastiskt att det bara kommer hem ett brev där någon redan ordnat allt och det ända vi behöver göra är att åka dit. Tänk vad livet ändras, för ett år sedan hade jag ingen aning om att jag skulle bli glad för ett brev där det står att Ludde ska byta ut sin insulinpump till en bättre. Märkligt!

Nu ska jag kolla Ludde igen. Han låg högt när Gustav kollade sist, vet inte om det beror på att han är sjuk. Hoppas hoppas han ligger bra, det är sån himla skillnad att få gå och lägga sig när hans värden är bra mot hur det är när de inte är det.

Sen blir det nog lite wordfeud innan bedtime. Godnatt!!!

Världens bästa Björn!

I lördags var bästa Björn här och fixade till och satte upp vår nya TVantenn.

Så nu kan vi se på TV igen.

Guttans bananer.

Med sig hade han två av de här små trollen.

Vilka söta små godingar!!

Grabbarna grus

I efterskott....

Eftersom det är lite dåligt med bloggandet så grattar jag världens gulligaste 12åring i efterskott!

Många kramar till världens bästa Emelie som fyllde år igår!!

Underbara helg!

Mysigt med lördag morgon. Nästan det bästa som finns. Precis just när man ska kliva upp ur sängen och klockan står på samma tid som den gör vardagmornarna (05:40) kanske det inte känns lika mysigt men när man väl kommit upp och har badat, som Ludde och jag har gjort nu så känns det fantastiskt härligt att ha hela dagen framför sig.

Planen var egentligen att Ludde och Leon (dagiskompis) och jag och hans mamma skulle åkt till Leos. Men eftersom lille Leon har blivit sjuk så tar vi det nästa lördag istället. Vi tar en tur till Skälby hela familjen i stället. Och det är ju rätt mysigt och trevligt det också.

Veckan som gått har gått fort, som alltid. I tisdags var Hanna och jag på dagsutflykt till Göteborg där vi var med på ett kundbesök med två säljare. Jättekul!! Vi tog även en sväng till gbgkontoret. Kul att se hur kollegorna där har det.

Nu ska jag nog göra lite fullkornsscones....

Hej!

Redo för tur i vagnen

Nu går vi!

Lördag

Det var värst vad det var svårt att få ur sig några ord här. Vet inte om det beror på att vi har varit så trötta här hemma, i omgångar. Gustav har under ganska lång tid nu haft väldigt mycket i skolan och jag är bara trött ändå. Jag har mina pigga dagar när man känner att allt flyter på sen dimper jag ner i något slags komaliknande tillstånd och där man bara försöker ta sig igenom dagen. Haha, jag säger då det.... Men jag säger som mamma, det blir bättre.

Veckan har gått väldigt fort. I onsdags och torsdags hade vi fint besök från Kristianstad, Östersund och Karlskrona. Kul att träffa dem som man nästan dagligen pratar i telefon med på jobbet. Alltid trevligare när man har ett ansikte och har träffats på riktigt. I onsdags var vi ute och käkade med hela gänget. Lyxigt, trevligt och väldigt gott!

Igår hade vi vårt nya fredagsmys. Kinamat. Ludde hade tydligen bjudit hem hela dagispersonalen på kinamat och cola. Haha.... För en gång skull kollade vi Idol (det är ju inte Gustavs favoritprogram direkt) men vi tittade bara på första låten sen tappade jag också intresset. Det blev Doobidoo och sedan halva Bondeavsnittet som jag missade i onsdags. Sen kröp vi ner i sängen i stället.

Vad härligt det är med lördagmorgon! Om bara Ludde kunde tänka sig att ligga kvar i sängen lite längre än till klockan sex så skulle den vara ännu bättre. Det första han sa han han vaknade var, åka till Igelkotten? Det här med att vara ledig och hemma med familjen, det är inget för honom det...

Nu ska jag spela lite Wordfued (med pappa och Linda som också är uppe i ottan)!

Hej......

minirapport

Idag var vi  hos doktor Göran och kollade Luddes HbA1c för första gången. Han hade 41 vilket motsvarar ett snitt på 4,9 i bls. Kändes himla bra! Därför vill jag ge oss lite beröm. Vilket jag iofs hade gjort hur det än legat. Det kommer nog komma gånger då vi kämpat, räknat stuckit och doserat men ändå inte lyckas hålla nere det så bra man vill. Det går ju som sagt inte alltid som man tänkt sig eller förväntat sig.

Men den här gången låg det bra, och det är gutt! Och det räcker just nu.

Det blir inget långkörarinlägg den här gången. Ville bara berätta att det gick så bra hos doktorn och att även han tyckte detsamma. Oh, så stolta vi kände oss.

Vill också skriva att jag har världens bästa man som jag kommer sakna ofantligt mycket i morgon kväll när jag är iväg med jobbet på någon slags teambuildinggrej. Kommer säkert bli trevligt, men jag kan inte låta bli att tycka att det hade varit ännu trevligare att somna här hemma med mina boys.

Men att längta är inte fy skam det heller.......

Ha det fint!!!

gott!!

Att få ett lättlagat recept på något som blir en middag som hela familjen gillar, det är som om att få världens finaste present! Tack gulliga svägerska för det :). Det blev därför supergod middag igår som jag var väldigt stolt över och en lunchlåda som jag såg fram emot. Guttans!

Receptet var på en otroligt lättlagad köttfärslimpa. Ingredienser:

Köttfärs
En påse fransk löksoppa
Gräddfil

(och lite vatten och soja att hälla över) Kan det bli lättare och finns det något godare än "redi" mat?

Lätt, snabbt och gott! Helt i min smak.

Efter vår himla härliga och mysiga helg så vill jag bara ha mer helg. Man får trösta sig med (eller oroa sig för, beror på hur man ser det) för att tiden går fort och att det snart är helg igen. Det är i alla fall skönt när måndagen är fixad.

Idag har jag inhandlat två nya böcker till Ludde. En för dagis att anteckna i och en för oss. Tror vi ska börja bokföra allt igen, det är så himla skönt att ha något att gå tillbaka till när allt svänger och är upp och ner.

Nu ska jag ta ett sista stick på Ludde sen blir det ljudbok och säng!

Godnatt......

Nyladdade med energi....

Idag har Gustav och jag haft en fantastiskt mysig dag together. Only the two of us. Melle och Ludde kan säkert säga detsamma. De har myst hos farmis och farfis hela dagen medans mamma (mest mamma) och pappa har varit på Kosta Outlet och handlat upp alla pengar ;o).

Vi har shoppat jeans till hela familjen och jag har köpt två skjortor, en svart och en vit, och en jeanskjol. Holy shit vad snygga vi kommer att vara i höst!

Nu väntar varma mackor och lördagsmys!

Tack bästa farmor och farfar för den här dagen. Ni har fixat det så himla bra. Ni är bara bäst!

Nu ska vi ösa vidare till farfars favoriter och "In kommer ting"........ Tjo...

Ludde har diabetes

Precis den tanken har, jag vet inte hur många gånger, passerat i mitt huvud de senaste dagarna, den senaste tiden. Trots att vi nu har levt med denna sjukdom sedan natten mellan 2 och 3 maj så är det inte varje dag som den tanken finns precis under ytan. Självklart går den inte att glömma bort, varken känslomässigt eller i vår vardag. Den liksom märks ju, och tar plats.

Men, trots att jag aldrig kunde tro det, så har ju även den blivit en del av vårt liv. Det är inget konstigt att sticka sin tvåårige son i tårna (vi tar tårna och dagis tar fingrarna, så sparar vi ju hans fingertoppar lite grann i alla fall) varje gång han ska äta ett äpple, dricka lite mjölk eller äta middag. Det är inte längre konstigt att väga varenda litet gram han stoppar i sig. Det är heller inte konstigt att inte kunna åka hemifrån en längre sträcka utan nålbytarset, väskan med mätaren och stickorna, frukt, druvsocker och vad det nu kan vara. Allt sådant går att vänja sig vid. Just dessa saker försämrar inte vårt liv. Självklart blir det ytterligare saker att komma ihåg och som måste göras, men det går verkligen bra.

Det som inte går att vänja sig vid är när det slår en med full kraft hur sjuk Ludde verkligen är. Trots att han för det mesta är sprudlande glad och pigg. Det är fruktansvärt hemskt att tänka på att han kommer ha denna sjukdom hela sitt liv. Och det är hemskt att tänka på att han fick det innan tvåårsdagen. Att han inte fick i alla fall 10 år som frisk. Det finns fördelar också. Han kommer inte ha något att jämföra med. För honom finns inte tiden före diabetes. För honom är det så här livet ska vara.

När jag fyllde år fick jag en bok utav Hasse och Mia, Älskade Vampyr. En bok skriven av en mamma vars son fick diabetes som treåring. Det är som att läsa om vår familj förutom delen där de misstänker att han är sjuk. Vi fick ju aldrig uppleva att Ludde hade de klassiska symptomen för diabetes eftersom sjukdomen bröt ut när vi var inlagda på sjukhus. Men resten, det jag läst hitills, är exakt likadant. Ibland när jag läser en bok eller tidning och det handlar om barn och familjer som drabbats av en olycka eller sjukdom kan jag nästan bryta ihop för man föreställer sig hur det skulle vara om det drabbade en själv eller ens familj. Det är en märklig känsla att läsa om en sådan familj och samtidigt känna att precis exakt så har vi det också. Det blir både en tröst och en sorg. Denna bok är skriven för familjer som drabbats och för dess anhöriga. Den är verkligen super. Och ett tips!

Igår kväll satt jag och läste boken om diabetes som vi fick på sjukhuset. Har faktiskt inte läst i den så mycket sen vi var där. Men igår satt jag och läste den och grät. Bara grät över att Ludde är sjuk. Jag vet att detta går i perioder, det är lättare att känna att det är tungt när inget verkar bli som man tänkt sig. I flera nätter i rad har Ludde legat runt 15 i bls och vi har varit uppe flera gånger för insulindoser och kontroll igen. Det har verkat så bra på kvällen när jag kollat honom innan jag gått och lagt mig. Men härom natten kände vi att vi bara skulle kolla honom för säkerhets skull och då upptäckte vi att han var hög. Det som har varit så konstigt är att han haft bra värden på kvällen och varit ganska låg tidigt på morgonen. Vi har då slappnat av lite och trott att läget varit ok. Nu vet vi inte längre eftersom vi kollat några nätter och då har han varit hög. Det är tungt när man tycker att man inte gör annat än rätt och ändå blir det fel.

Vi har en sjukhustid inbokad på onsdag. Ska bli väldigt skönt att få komma dit. Det blir också första gången Ludde får kolla sitt HbA1c (blodsockervärdet på längre sikt). Jag håller alla tummarna i värden för att det ska vara ok. Samtidigt vet jag ju att han ofta varit väldigt låg och tillsammans med hans höga värden på nätterna (förhoppningsvis bara de senaste nätterna) så kanske hans HbA1c visar bra. Men det ska ju vara bra på rätt sätt, man vill ju inte kompensera ett högt värde med en massa låga och därav kanske jobbiga känningar för Ludde.

Det här blev verkligen ett skriva av sig inlägg. Känns bara så himla nödvändigt och skönt ibland. Och bara få skriva och skriva och skriva och precis om vad jag vill och hur jag känner. Det är renande! Den här bloggen fanns ju innan diabetesen kom in i våra liv och den handlar ju därför inte bara om den. Det är skönt att ibland inte alls skriva om den utan bara fokusera på annat vi gör. Det är precis den känslan jag vill förmedla till Ludde. Jag vill inte att han ska växa upp och känna sig sjuk. Att han ska ha respekt för vad sjukdomen innebär och kunna ta hand om sig själv i framtiden ja, men inte på något vis känna sig utanför eller begränsad av den. Jag vill att han ska fortsätta vara samma lille tuffe charmiga krabat som på sitt vis nästan har gjort detta till en fördel för sig själv. Jag tror han älskar uppmärksamheten han får extra pga av detta. Han är stolt över sin speciella dagisväska som personalen köpt och där de förvarar alla diabetesprylar. Och han är verkligen helt fantastisk, han gör detta uthärdligt för oss.

Det var nog det jag hade på mitt lilla hjärta just nu....

Ha det bäst!

Dags för ett inlägg.....

Det har varit skralt med ord och med inlägg den senaste tiden. Inte för att det gör någonting. Det är ju inte som om hela världen väntar på att jag ska skriva ett ord eller två. Men däremot är det  kul att ha något att gå tillbaka till. Ibland är det kul att veta vad man gjorde exakt denna dag för två år sen, typ.

Vet inte vad jag ska börja. Kanske summera veckan. Den har gått i vabbens tecken. Först var Ludde risig från lördag till onsdag. Och precis när jag meddelat både jobb och dagis att vi kommer i morgon (torsdag) så får väl Melle feber. Självklart är det ok, är de sjuka så är de. Men jag kan inte låta bli att känna ett visst mått av rastlöshet. Att vabba är ju inte lika med att vara hemma och ledig. Men sånt är livet och vi har haft det bra. Så klart. Det som är typiskt är att Gustav är inne i en väldigt intensiv period i skolan och har skrivit och pluggat från morgon till kväll. Då är det svårt för honom att ta den sjuka delen hemma. Och med all rätt iofs. Jag är superglad och superstolt för att han har tagit tag i detta pluggliv. Så jag stöttar honom mer än gärna och på alla sätt. Men det är lätt att känna ångest och dåligt samvete för jobbet också. Det är ju trots allt det roligaste jag gjort sedan jag började på Telenor. Och då vill man inget hellre än att vara där och att allt bara ska flyta på. Men har man två småfisar så har man, med tiden kanske det blir färre och färre vabdagar får vi hoppas.....

Veckan som sagt har bara flutit på. Man har ju en viss känsla av att man är bortkopplad från omvärlden när man är hemma, och så ska det nog vara. Fullt fokus på de små, så klart.

Igår kände vi dock att nu är Melle så pass pigg att vi kan ta en sväng hela familjen. Melle på sparkcykel och Ludde i vagn. Nu i efterhand kunde vi dock ha skitit i denna prommis eftersom den inte riktigt fick ett lyckligt slut. Det som hände var att Ludde, på hemvägen, fick för sig att ställa sig upp i vagnen. Och det gick väl bra, en meter eller två. Men när han sen fick för sig att luta sig framåt (väldigt mycket) i vagnen så hände det sig så olyckligt att själva bågen som går rakt över vagnen som skydd släppte och han åkte rakt i gatan med huvudet före. Gjorde en volt och landade på rygg. Hemskt, hemskt och jag trodde jag skulle svimma. Och jag kan väl erkänna att jag inte är det bästa stödet i världen när det händer såna saker. Jag stod bara med händerna framför munnen och tänkte nu bryter han nacken och dör. Heja Linda, och stackars Gustav. Som tur är har jag en man som inte är fullt så handlingsförlamad utan tar upp Luddefisen direkt och börjar prata med honom. Och trots giganstisk bula och skrapsår i hela ansiktet så får vi ändå en hint om hur läget är. Mellan gråtattackerna så svararar han på Gustavs frågor och är helt med hela tiden. Tack gode gud för det. Det var ingen rolig kväll igår. Hade så fruktansvärt dåligt samvete för att jag inte hann fånga honom i tid. Usch och fy!

I morse vaknade dock Ludde med skrapsår i pannan men utan bula och med väldigt gott humör. Vilken lycka!! Därför har vi idag kunnat åka på marknad (med träff med både mormor och morfar och moster med familj) och en snabbsväng på Skördefesten (första gången för mig) och eftermiddagsmys på altanen med morfar och mormor. Efter incidenten igår så fick vi även göra ett snabbkik igår på blocket efter ny vagn. I Lindsdal hittade vi en som vi provkört i både Mönsterås och på Öland. Funkade hur bra som helst!

Trippen hem från Öland idag kunde dock slutat i skyhöga blodsockervärden. Om det inte vore för Melle, vår hjälte. När vi packat in vagn och annat när vi skulle åka från skördefesten så hade Gustav lagt ryggsäcken som vi har Luddes diabetetesprylar i i baksätet. Lättåtkomliga för Ludde alltså. När vi kört en bit ropade Melle helt förskräckt, "Ludde äter socker". Och mycket riktigt, i baksätet sitter Luddefisen och har fått tag på ryggsäcken, öppnat ytterfacket med dragkedja, tagit fram druvsockret och dessutom fått i sig en god rackare. Kunde ha blivit många fler om inte Melle uppmärksammat detta. Imponerande, med tanke på att han vet att Ludde ibland faktiskt behöver socker och ibland absolut inte. Bästa Mellegull!! Han är vår klippa och vår hjälte!

Nu ska jag mysa med min man i soffan.

(pssst, måste bara berätta något annat stort, jag har slagit Gustav i Wordfeud får första gången, tjohoooo)

Trevlig lördagkväll!!!!

Minus på blogginlägg.....

Ibland har man inte ett enda ord att skriva. Helt dött och helt tomt. Så kan det bli. Nu tänkte jag i alla fall skriva lite om vårt lilla liv.

Jag är hemma med en sjuk liten Ludde som fick feber i lördags. Den verkar inte vilja ge med sig utan snarare stiga. I lördags blev det därför ändrade planer. Ett träff med familjen Ekholm var inplanerad i lördags kväll men fick skjutas upp pga Luddefisen :o(. Vi hade dock lite kontakt via Wordfeud, och tack vare dig Björn så fick jag min första vinst :o). Tack tack. (den pågående matchen tror jag dock slutar annorlunda :o))

Söndagen blev lugn.

Måndagen är lugn.

Tisdagen kommer bli likaså. Skulle åkt till Kristianstad med Angelica men eftersom hon har blivit sjuk, och då även Ludde så blev det inställt.

Ha det bra!!

Tjo...

Jag är kass

på att spela Wordfeud. Vet inte hur många gånger Gustav och jag har spelat och jag har förlorat ALLA gånger. Alla med stort fint ordförråd kan spela mot Gustav (guustavj) och alla med litet miniordförråd kan spela mot mig (liindaaj).

Tack!

Trevlig helg!

Wordfeud

vår nya mani!

Trädgårdssöndag

snygg rensaogrässtil

Idag har vi grejat och donat i trädgården.

Börjat med lite höststädning.

Supergutt väder!

Än så länge en mysig söndag!

Hej hej....



Dagens nostalgilåttips

Guns N´Roses - Used to Love Her, så bra!

tips på mysig gjuta betong-blogg

Susanne´s Kreativa Sida

elda...

Det bästa med lite kyliga ruggiga mornar är att det finns en brasa att tända...

Finns det något mysigare i hela världen?

Tror inte det...

Det är ju ganska mysigt att det är fredag i dag också.

Guttans bananer!!

Igår var Angelica och jag i Karlskrona för att informera på två gruppmöten vad vi gör på VATsupporten.

Måste säga att det gick väldigt bra och att vi nog faktiskt är bäst. ;o)

Ha en underbar dag!!

Godmorgon!



Så firad!

Jag är helt överväldigad av allt fint jag fått.

Förutom min fina Maidentröja så fick jag denna söta av Gustav.

(bild från MQ)

Jag är verkligen inte van att ha så mycket fint.

Hasse och Mia

mamma och pappa var här förut på lite fika.

Fick en jättefin poncho som kommer sitta fint på jobbet i vinter och en bok är på väg, En vampyrs bekännelse (som handlar om en diabetesfamilj) Känns som om den passar bra in i vår :o).

Marie och David med familjer,
tack för presentkort, blomlökarna som kommer förgylla trädgården i vår och den jättesöta kannan till växthuset.

Tack snälla ni!!



cool tröja, snygg klocka

Tack!

Lite av varje....

Min sista kväll som 36åring, oh my god vad tiden går. Helt sjukt!

Tänkte sammanfatta de sista dagarna lite. I fredags hade vi en mysig hemmakväll med pitabröd, kyckling och kebabkött. Inte dumt alls och nästan lite likt tacos (så Melle var nöjd). I lördags åkte vi till Ikea runt lunch, handlade lite och åt lunch där. Sen åkte vi in till stan, Melle och Gustav handlade godis på Tokige Ture och Ludde och jag kollade klockor. Stackarn.. Men vi får väl hoppas att hans godistid kan komma någon gång.

Det blev en klocka! Den sista av dem jag la upp i förr förra inlägget. Och jag är så fantastiskt glad för den. Kan inte låta bli att bara sitta och titta på den och tycka att den är otroligt snygg. Tack mamma och pappa för bidraget. Och tack snälla Gustav, Melle och Ludde för världens finaste present. Har ju redan tjuvanvänt den i två dagar :o). Tänk att man kan vara så lycklig för en pryl, det känns inte likt mig.

I söndags var Anna och Lucas här. Det var så länge sen vi sågs så det var väldigt kul att äntligen träffas. Senare kom mamma och pappa med en kärra ved som vi ikväll har burit in. Hela familjen har vedat, som Ludde säger. Oj, vad många vedar sa han när han fick se den fulla släpvagnen.

Luddes världen har för övrigt varit stabila några dagar nu. Skönt. Man är glad för varje dag som faktiskt är ok. När vi var på Ikea köpte vi en hylla med lådor att förvara alla hans diabetesprylar i. Det är en hel del. Jag glömmer aldrig när vi fick de första stora lådorna på sjukhuset och man undrade, vad ska vi med allt det där till. Men nu så, nu har alla sakerna fått en egen möbel att vara i.

Ja det var väl allt...

tjo!

Praktexemplar....

....av paprika. Riktigt snygga om jag får säga det själv.

Jag är helt fascinerad av det  här med frön.

Att man bara sätter nåt så puttigt i jorden och så blir det så här....

Fantastiskt!

Något annat som är fantastisk är min man.

Skrev tenta i fredags och fick tillbaka den idag.

Högsta betyg var godkänt men vissa hade fått en extra kommentar.

Han är inte dållig han, min käre man!

Något annat som är rätt så fantastikt är att jag för första natten på länge (jag tror det kan vara sedan innan jag blev gravid med Melle) sovit en hel natt utan att vakna förrän klockan ringde.

Det händer liksom inte, men inatt gjorde det det!!

Helt fantasktiskt.

Tjohooooo!

Vilken är finast....?

Jag har varit sugen på en klocka en längre tid men har inte hittat någon än. Har väl inte letat superaktivt men jag har kollat lite grann i alla fall.

Frågan är vilken som är finast av dessa?

Inte lätt och inte gratis.

(men drömma kan man ju få göra i alla fall :0))

(dessa bilder har jag hittat på Klockia.se)

Denna dag

började rätt kasst. Kan bero på en ännu kassare natt. Med minus på sömn och plus på höga värden och barn som inte kunde sova. Därför stapplade Gustav och jag upp som två lik idag. Inte konstigt att det var lite gnissel från bådas håll i morse.... Men, vi har ju överlevt denna dag i alla fall. Jag har nog gäspat mig igenom den känns det som. Jag började en timme tidigare idag för att vi skulle åka på diabetesträff idag.

På tal om den så var det väldigt givande tycker jag. Träffade bekanta ansikten som också befinner sig i samma situation som vi. Tröstande och intressant. Sedan är det ju alltid kul att träffa den fantastiska personalen, Kristin, det finns ingen som du :o). Och jag tror både Melle och Ludde uppskattade träffen där det var mycket pyssel, pussel, leksaker och andra barn.

I morgon bär det av till Kristianstad och Eniro. Det ska bli jättetrevligt och framför allt kul. Förra gången jag var där var allt väldigt nytt och både vad det gäller system och arbetssätt. Nu har jag större förståelse för hur de jobbar, hur de söker  information och varför vi lägger in alla uppgifter som vi gör. Ska bara se till att sova lite bättre den här natten tänkte jag. Måste dock hålla mig vaken till tio då det är dags för en Luddekoll. Nu håller vi tummarna för att värdet är bra så den här familjen kan sova lite i natt...

Sov sött..

De senaste fem åren...

Har varit väldigt händelserika..

Gustav och jag pratade om hur länge vi har varit tillsammans häromdagen. Då kom jag och tänka på vår första sommar. När Katarina, vår dårvarande kollega, väste lite diskret till mig att hon var gravid. Och jag kontrade med, jag också! Det i sig kanske inte är något konstigt men det roliga i det hela var att jag även skulle berätta att under semestern:

1. Har Gustav och jag blivit ett par, officiellt.
2. Har jag sagt upp min lägenhet.
3. Har vi blivit sambos.

Och vi ska dessutom ha barn. Här är det snabba ryck som gäller, typ.

Första gången mamma och pappa träffade Gustav var jag gravid. Men pappa, som tar allt med ro, sa till Gustav att han och mamma hade bara känt varann i två veckor innan jag kom till så det här var väl ingenting, haha... Och eftersom de nu 38 år senare fortfarande är ett par/gifta så kan man ju hoppas på att det kommer gå bra för Gustav och mig också :o).

Vilken härlig dag det har varit idag. Började med ett bra initiativ av farfar Hasse som tyckte vi skulle ut i skogen och plocka svamp. Och det har vi gjort och vi hittade faktiskt en hel del. Vi har ätit mycket god kalops. Vi har varit ute i det fina vädret. Och det bästa av allt, Luddes värden har varit bra förutom en dipp efter skogen då han blev låg. Såna dagar känns som en seger!

I  morgon är det diabetescafé på sjukhuset. Ska bli spännande att träffa andra familjer i samma situation. Man har ju en del gemensamt kan man säga....

Ha det fint!

Mexico?

ristras

Vilken chliskörd!

Nu ska den torkas.

Sen ska den mortlas.

Sen ska den ätas....

(eftersom alla nr ej följde med till nya telefonen, och jag varit för lat för att fixa över dem, gör jag så här istället för att skicka grattissms)

Hipp hipp hurra för Hanna Brundin idag!

Hoppas du har en härlig dag!

Syns i morgon 07:00 :o)

God morgon!

Vad härligt det är med morgonpigga barn. Kanske iofs hade det varit lite härligare om Ludde hade velat sova lite längre än till 6:15. Gäsp gäsp.....

Nu ska jag försöka piggna till lite grann, göra lite frukost och sätta på kaffe.

Tjohooo....

Svajigt...

Luddes värden svänger väldigt just nu. Vi vet inte riktigt vad det beror på. I morse vaknade han 06:15 med 1.7. Väldigt väldigt hungrig men ändå på bra humör. Vi satte oss i soffan medan han knaprade i sig två druvsockertabletter. Steg till 2.3. Fick därefter fil och müsli, när jag kollade honom två timmar senare hade han 9. Då fick han extra insulin för att han skulle sjunka till en bra nivå. Jag skulle nog dessvärre tagit bls två gånger för värdet på 9 verkade inte varit korrekt, för bara en liten stund efter han fått insulinet ville han bli buren och sa att han ville ha socker. Kollade hans värde igen, då låg det på 1.9. Stackars unge! Hm?

Vid tio idag skulle vi fira den nyblivna 8åringen Lollo. Där bjöds det på frukost, som hade klassat ut vilket hotell som helst :o). Frukosten funkade fint med både insulin och blsvärde. Men innan vi skulle åka hem kollade Gustav honom, då visade första värdet på 13, en minut senare, 4.2 och sista visade något på 2. Allt inom loppet av en minut. Man blir lite undrande.... Vet inte om blodsockermätaren blivit helt knäpp eller vad det är. Den känns svår att lita på i alla fall.

Den basala dosen Ludde får höjde vi för någon dag sedan. Men både igår natt och nu har vi fått sänka den tillfälligt i några timmar. Alldeles nyss fick han filmjölk sovandes i Gustavs famn för att inte bli för låg. Samtidigt som vi sänkte den basala i fyra timmar.

Direkt efter kalaset skjutsade vi Melle till Lindsdal som skulle gå på teater med farmor och Edith kl tre. Mia berättade att när de hade satt sig på sina platser för att titta på den hade Edith lagt armarna om Melle och sagt "jag älskar dig, Melle" så söta! :o)

När Melle kom hem åt vi hans efterlängtade tacos. Jättemysigt och "ganska gott" (har inte kommit över min maginfluensakänlsa över tacos än) Men svajiga värden för Ludde med både höga och låga. Jobbigt! Och väldigt svårt. Känns som om det bara blir galet hur vi än mäter och räknar och fixar.

Dessa godingar plockade Gustav häromdagen.
Gott gott!!!

Måste visa Luddes konstverk.
Den här fina teckningen har han suttit med helt koncentrerad. Och lycklig och stolt visat upp varenda liten ny plutt han ritat dit med bläckpennan så fint i handen.

I morgon blir det mer svampplockning och middag i Lindsdal. Vilket mys!!

Hej!

tänk vad snabbt det kan gå..

Fler än jag som blev skakig efter avsnittet i Robinson igår? Skönt att det verkar som hon mår bra i, så bra det går i alla fall:  Petra Ljungberg

Teamwork!

Teamwork mellan

Gustav, mamma, Maxi och mig.

Mamma hittade ett tips på nätet där någon kokat funlight och sedan fryst in som isglass.

Jag har köpt formar på Maxi.

Gustav har kokat funlight till isglass.

Uppskattat och så enkelt.

Överraskning

När jag kom hem från jobbet idag väntade det en överraskning på mig. En HTC Wildfire s, vit modell. Jättefin! Tack älskade darling för uppbytet av mobil :o).

Vi har ända fram tills bara för ett litet tag sedan skrivit upp allt som Ludde ätit, vid vilka klockslag och hur mycket insulin vi gett till varje mål. Men sedan en tid tillbaka har han legat ganska stabilt och dosen insulin vi räknat ut till 1 gram kolhydrater har stämt väldigt bra. Men nu har vi börjat märka en liten förändring igen. Höga värden vid ungefär samma tid på em och ofta precis när han ska sova, trots att vi doserar precis som vanligt. Därför justerade vi den basala dosen idag vid de tider när han är som högst. Vi får se om det hjälper, annars får vi börja bokföra allt igen och se om vi även ska höra bolus(mat)dosen) också.

Även om det tar lite extra tid att skriva ner allt så kommer man ju in i det ganska fort. Och nu när vi inte gjort det på ett tag känns det som om något saknas. Det är en trygghet att ha allt på papper och kunna gå tillbaka och följa hans värden. Men samtidigt är det skönt att känna att man kan släppa taget lite grann emellanåt också. I alla fall under stabila perioder.

Idag hade dagis bokat ett kostmöte med köket som lagar all mat till barnen. Mycket för att de ska få hjälp i att räkna ut vad allt innehåller. De har ju inga förpackningar att gå efter. Det gör mig rörd över deras enorma intresse i att detta ska funka. De är engagerade och väldigt villiga att göra allt så bra som möjligt för Ludde. Det känns så otroligt bra.

Ha det gott!

Grattis!

Grattis på 8 årsdagen Lollan....

Hoppas du har en härlig dag.

(Melle och Ludde saknar er som nattgäster :o))

Grattis

då var den här lilla tjejen bara ett år.....

Idag fyller hon tre år!

Många grattiskramar gulliga Nellie

önskar

Melvin och Ludvig

med

mamma och pappa!

köra ved som morfar.....

Vilken lyx

Vad härligt det är att komma hem från jobbet till en härligt god "höstig" köttgryta med mycket svamp och gott kött i. Att dessutom barnen redan var hämtade från dagis ökade på den lyxiga känslan.

Så nu ska vi sätta oss och smaska i oss den goda maten med gele till och allt. Precis i min smak. "Redi" mat är det bästa som finns....

Hej hej....

Hela huset sover.....

Nu sover familjen och mina små gäster också. Det är alldeles tyst.... Vi har haft en jättemysig kväll med lek, bus, tvspel, lego, pussel, brandbilar, sopbilar, bloggtips, spotify och hemmagjord pizza.... En riktigt mysig kusinträff kan man säga.

Tidigare idag var mamma här och var barnvakt åt Mellan och Luddan. Jag skulle in till Maxi och köpa lördagsgodis bla. Passade även på att kolla lite kläder. Trots att jag inte fyllt år än passade jag på att även fira mig på Luddes kalas. Så nu hade jag ett presentkort och pengar att handla upp. Det är för härligt! Det blev ett par jeans (som jag iofs nog ska byta i morgon) och en cardigan och ett par linnen. Tänk vad det kan pigga upp :o).

Vilken dag!

Vilken förbaskat härlig dag det har varit idag!

Tjohoooo......

svårt att sova?

Varför i hundan går jag inte och lägger mig när det var det enda jag kunde tänka på i morse? När jag vaknade och kände mig som en död?

Men icke, sitter och funderar på stora frågor här i min ensamhet....

Som det jag undrade när vi fikade idag, Gustav, Hanna och jag. Om personer som lever ut sina agressioner, jobbiga känslor och annat elände man kan hålla inom sig och grubbla på har magkatarr/magsår i samma utsträckning som de som håller det mesta inom sig. Jag tror inte det. Jag tror man kan dra en parallell mellan personlighetstyp och olika magåkommor av olika slag. Har ingen som helst grund för detta påstående men jag är helt övertygad om att jag har rätt.... haha..:o)

En annan sak jag funderar på är vad man menar med att man utvecklar sig själv. Är det utveckling att försöka förbättra sina dåliga/svaga sidor? Som om man tex är jätteblyg (om nu det räknas till en svag sida, det är frågan det), ska man då kämpa som en dåre med att göra just såna saker man kanske hatar? Som att prata inför en grupp människor eller vad det nu kan vara? Må jättedåligt under tiden man gör det men kanske få tillfredställelsen att känna att man vunnit något, över sig själv kanske och på så sätt utvecklats. Eller är utveckling att förbättra/förstärka det man redan är bra på och känner sig trygg med. Att kanske lyckas överglänsa sig själv i något man kanske var riktigt "duktig" på redan innan. Det är frågan det.....

Ha det fint!

Sista låten innan bedtime

får bli R. Kelly´s The World´s greatest. Den är rätt så fantastisk faktiskt......

godnatt...

På Spotify...

Welcome To St Tropez....... och Maries tips Rain Over Me med Pitbull Featuring Marc Anthony (den var inte så dum Marie, efter ett par inlyssningar så..... :o))

Jag och dom små

Ikväll är det bara jag och småfisarna hemma. Gustav drog iväg efter jobbet på fiskeäventyr med sina gamla fiskepolare. Pratade precis med honom och det lät som det hittills var en lyckad tripp.

Melle, Luddan och jag har smaskat McD och popcorn.

Vi har även hunnit med två nålbyten (den första som jag så fint satte dit slet han bort, det har aldrig hänt innan men det är klart han ska göra det när det bara är jag hemma :o), som väl var det det ok med honom att vi gjorde proceduren en gång till)

Vi har fredagsmysat, badat, läst Luddes nya Bamseböcker och nu sover de små trollen.

Idag var det Gustavs sista dag på jobbet innan skolan drar igång igen. Hanna, Gustav och åt en avskedsmiddag på restaurangen bredvid jobbet. Det tillhör inte vanligheterna att Gustav och jag ägnar oss åt sån lyx, haha. Det var mysigt och trevligt.

I morgon kväll kommer gullungarna, Emelie, Louise och Noel hit. Ludde hoppade jämfota av glädje och lycka när jag sa att de skulle komma. Melle bröt samman för att han var tvungen att vänta hela dagen i morgon. Aldrig är det ju bra liksom ;o)

Ha en finfin helg!

Bästa Melleplutt!

Bästa Luddeplutt!

Gulligt!

Ville bara säga att...... Häromdagen fick jag ett par sidor från en tidning av gulliga Anette M på jobbet. De handlade om att göra saker i betong. Så himla omtänksamt och gulligt att hon tänkt på mig där hemma och tagit med sidorna till jobbet för att jag skulle få dem. En gest som gjorde mig väldigt glad. Tack :o)

Jag är också glad för att Ludde var så himla lycklig för sitt kalas idag. Vi bad alla vänta med presenter tills efter maten så det inte skulle dra ut på tiden eftersom han behövde äta precis när alla kom. Och han var så himla glad för att alla var där så egentligen behövdes det nog inga presenter för att hans lycka skulle vara gjord. Men, jag kan ju inte förneka att han såg överlycklig ut när han fick riva i alla paket.

Nu ska jag sova!!!