Hej hej....

Det är konstigt, när livet flyter på, hyfs i alla fall så skriver jag inte en enda rad på min kära lilla blogg. Tråkigt, eftersom det när det gått ett år eller två faktiskt är ganska kul att gå tillbaka och läsa vad man gjort.

Men nu, när vattkoppssjukdomen har hälsat på hos oss så tänkte jag att nu jäklar skriver jag om lite sjukdomar igen, haha....

Melle fick feber igår och vaknade idag som en prickig korv, eller nåt. Vid ganska gott mod ändå då han förstod att nu måste jag nog minsann vara hemma ett bra tag från dagis. Detta trots att han STORMTRIVS på dagis. Lilleman fick till sin lycka i alla fall åka till sitt kära dagis men det verkar som om han kommer få vara hemma ett tag han också nu. I em fick även han feber och i morgon blir det spännande att se om även han är prickig. Nu när det ändå är så här är det jäkligt gutt att "få det gjort". Aldrig kul när de är sjuka men just vattkoppor är ju bara skönt att få överstökat. Så nu håller jag tummarna för att Ludde prickar (haha så vitsig jag är) in den samtidigt som Melle.

Lite smått och gott....

Gustav har fått tillbaka en hemtenta som var godkänd. Du är bäst darling!

I fredags var det dags för den årliga bingospökrundan igen. Den som vi blev så himla positivt överraskade av förra året. Den var lika mysig denna gång och med trevligt sällskap dessutom (gulliga fam Ekholm). Man inser att man börjar få ganska stora barn när man ser dem gå med en kompis lite för sig själva, Noah och Melle ni är för goa! Minikompisarna, Ludde och Theo, fick sitta i sina vagnar. Och det var nog tur det, i alla fall för Ludde. Han tyckte nog det var i otäckaste laget ibland. Otäckast var nog snögubben, trots att skogen vimlade av monster av olika slag. Men väl ute bland gatlysena igen så blev han sitt vanliga morska jag :-). En riktigt mysig tradition är det i alla fall. Härlig by man bor i måste jag säga!

I lördags åkte jag och Ludde, Leon (dagiskompis) och Anna (mamma) till Leos. Äntligen fick även Luddefisen åka dit. Och vilken lycka och vilket ös! Full speed hela tiden. Det är nästan så man vill gråta när man ser hur roligt de har och hur glada de är.

På kvällen kom syster med familj och livade upp livet för oss. Som Gustav sa, precis vad vi behövde. Just då var vi urtypen för de tröttaste småbarnsföräldrarna man bara kan tänka sig.

I söndags hade vi tänkt oss en bingorunda på Värsnäs men eftersom Mellan blev sjuk fick vi ändra våra planer. Vi började istället röja ur rummet uppe, som ska få bli Melles rum. Där spacklade vi och slipade. Och med lite tur så kanske det kan bli färdigt innan jul. Lite opimist får man vara.

Vi har även fått brev om att Luddes insulinpump ska bytas ut. Mot en mer upphottad variant antar jag. I alla fall en där man i perioder kan mäta hans blodsocker hela tiden. Dock inget man kunde använda sig av jämt men säkert bra att kunna om han skulle bli sjuk tex. Fantastiskt att det bara kommer hem ett brev där någon redan ordnat allt och det ända vi behöver göra är att åka dit. Tänk vad livet ändras, för ett år sedan hade jag ingen aning om att jag skulle bli glad för ett brev där det står att Ludde ska byta ut sin insulinpump till en bättre. Märkligt!

Nu ska jag kolla Ludde igen. Han låg högt när Gustav kollade sist, vet inte om det beror på att han är sjuk. Hoppas hoppas han ligger bra, det är sån himla skillnad att få gå och lägga sig när hans värden är bra mot hur det är när de inte är det.

Sen blir det nog lite wordfeud innan bedtime. Godnatt!!!