Dags för ett inlägg.....

Det har varit skralt med ord och med inlägg den senaste tiden. Inte för att det gör någonting. Det är ju inte som om hela världen väntar på att jag ska skriva ett ord eller två. Men däremot är det  kul att ha något att gå tillbaka till. Ibland är det kul att veta vad man gjorde exakt denna dag för två år sen, typ.

Vet inte vad jag ska börja. Kanske summera veckan. Den har gått i vabbens tecken. Först var Ludde risig från lördag till onsdag. Och precis när jag meddelat både jobb och dagis att vi kommer i morgon (torsdag) så får väl Melle feber. Självklart är det ok, är de sjuka så är de. Men jag kan inte låta bli att känna ett visst mått av rastlöshet. Att vabba är ju inte lika med att vara hemma och ledig. Men sånt är livet och vi har haft det bra. Så klart. Det som är typiskt är att Gustav är inne i en väldigt intensiv period i skolan och har skrivit och pluggat från morgon till kväll. Då är det svårt för honom att ta den sjuka delen hemma. Och med all rätt iofs. Jag är superglad och superstolt för att han har tagit tag i detta pluggliv. Så jag stöttar honom mer än gärna och på alla sätt. Men det är lätt att känna ångest och dåligt samvete för jobbet också. Det är ju trots allt det roligaste jag gjort sedan jag började på Telenor. Och då vill man inget hellre än att vara där och att allt bara ska flyta på. Men har man två småfisar så har man, med tiden kanske det blir färre och färre vabdagar får vi hoppas.....

Veckan som sagt har bara flutit på. Man har ju en viss känsla av att man är bortkopplad från omvärlden när man är hemma, och så ska det nog vara. Fullt fokus på de små, så klart.

Igår kände vi dock att nu är Melle så pass pigg att vi kan ta en sväng hela familjen. Melle på sparkcykel och Ludde i vagn. Nu i efterhand kunde vi dock ha skitit i denna prommis eftersom den inte riktigt fick ett lyckligt slut. Det som hände var att Ludde, på hemvägen, fick för sig att ställa sig upp i vagnen. Och det gick väl bra, en meter eller två. Men när han sen fick för sig att luta sig framåt (väldigt mycket) i vagnen så hände det sig så olyckligt att själva bågen som går rakt över vagnen som skydd släppte och han åkte rakt i gatan med huvudet före. Gjorde en volt och landade på rygg. Hemskt, hemskt och jag trodde jag skulle svimma. Och jag kan väl erkänna att jag inte är det bästa stödet i världen när det händer såna saker. Jag stod bara med händerna framför munnen och tänkte nu bryter han nacken och dör. Heja Linda, och stackars Gustav. Som tur är har jag en man som inte är fullt så handlingsförlamad utan tar upp Luddefisen direkt och börjar prata med honom. Och trots giganstisk bula och skrapsår i hela ansiktet så får vi ändå en hint om hur läget är. Mellan gråtattackerna så svararar han på Gustavs frågor och är helt med hela tiden. Tack gode gud för det. Det var ingen rolig kväll igår. Hade så fruktansvärt dåligt samvete för att jag inte hann fånga honom i tid. Usch och fy!

I morse vaknade dock Ludde med skrapsår i pannan men utan bula och med väldigt gott humör. Vilken lycka!! Därför har vi idag kunnat åka på marknad (med träff med både mormor och morfar och moster med familj) och en snabbsväng på Skördefesten (första gången för mig) och eftermiddagsmys på altanen med morfar och mormor. Efter incidenten igår så fick vi även göra ett snabbkik igår på blocket efter ny vagn. I Lindsdal hittade vi en som vi provkört i både Mönsterås och på Öland. Funkade hur bra som helst!

Trippen hem från Öland idag kunde dock slutat i skyhöga blodsockervärden. Om det inte vore för Melle, vår hjälte. När vi packat in vagn och annat när vi skulle åka från skördefesten så hade Gustav lagt ryggsäcken som vi har Luddes diabetetesprylar i i baksätet. Lättåtkomliga för Ludde alltså. När vi kört en bit ropade Melle helt förskräckt, "Ludde äter socker". Och mycket riktigt, i baksätet sitter Luddefisen och har fått tag på ryggsäcken, öppnat ytterfacket med dragkedja, tagit fram druvsockret och dessutom fått i sig en god rackare. Kunde ha blivit många fler om inte Melle uppmärksammat detta. Imponerande, med tanke på att han vet att Ludde ibland faktiskt behöver socker och ibland absolut inte. Bästa Mellegull!! Han är vår klippa och vår hjälte!

Nu ska jag mysa med min man i soffan.

(pssst, måste bara berätta något annat stort, jag har slagit Gustav i Wordfeud får första gången, tjohoooo)

Trevlig lördagkväll!!!!