minirapport

Idag var vi  hos doktor Göran och kollade Luddes HbA1c för första gången. Han hade 41 vilket motsvarar ett snitt på 4,9 i bls. Kändes himla bra! Därför vill jag ge oss lite beröm. Vilket jag iofs hade gjort hur det än legat. Det kommer nog komma gånger då vi kämpat, räknat stuckit och doserat men ändå inte lyckas hålla nere det så bra man vill. Det går ju som sagt inte alltid som man tänkt sig eller förväntat sig.

Men den här gången låg det bra, och det är gutt! Och det räcker just nu.

Det blir inget långkörarinlägg den här gången. Ville bara berätta att det gick så bra hos doktorn och att även han tyckte detsamma. Oh, så stolta vi kände oss.

Vill också skriva att jag har världens bästa man som jag kommer sakna ofantligt mycket i morgon kväll när jag är iväg med jobbet på någon slags teambuildinggrej. Kommer säkert bli trevligt, men jag kan inte låta bli att tycka att det hade varit ännu trevligare att somna här hemma med mina boys.

Men att längta är inte fy skam det heller.......

Ha det fint!!!