hej hej.....

Väääääääldigt länge sen.... Men vi lever och finns :o).

Det har bara varit väldigt mycket sjukdomselände senaste tiden. För ett par veckor sedan kämpade vi ju oss igenom Melles vattkoppor. Som nog gick ganska smärtfritt förutom ett par väldigt jobbiga nätter. För två veckor sedan var det Luddes tur. Han hade inte riktigt samma tur med kopporna utan de satte sig på jobbiga ställen som han var mycket bekymrad över. Hans diabetes har krånglat konstant sedan han blev sjuk och vi har fortfarande inte kommit in i några bra insulindoseringar, varken basala (de konstanta) eller bolus (matdoseringarna). Han ligger varje dag på värden mellan 10 upp till 16, trots att vi ökar och ökar insulinet hela tiden. Man får kanske räkna med att det tar några veckor att hamna rätt igen. Men det är påfrestande och oroligt och oändligt tröttsamt ibland. Därför blir bloggen (som egentligen är ganska välgörande) lidande. Man har bara tid att vara i nuet och ta hand om det viktigaste för stunden.

Som om det inte räckte med krånglig diabetes och onda vattkoppor så har Ludde även fått en ilsken infektion i ena skinkan. Vi vet inte riktigt varför. Kanske för att vi ändå var tvungna att byta nål och sticka honom trots att båda skinkorna var fulla med vattkoppor och att vi på det sättet drog med oss något skit in (det går ju inte att pausa diabetesen till vattkopporna försvunnit) eller beror det på att insulinet kapslat in sig och gjort en förhårdnad som sedan blivit infekterad. Det som också kan ha förvärrat alltihop var att han i helgen halkade och satte sig på rumpan, något han självklart gjort många gånger, men inte blivit så förtvivlat ledsen för som nu. Han var hysterisk, och det var då vi upptäckte att något inte stod rätt till.

Efter dagar med feber åkta jag i onsdags till sjukhuset med honom och gulliga Kristin blev förskräckt när hon såg hans lilla skinka. Stenhårt, ilsket rött och väldigt svullet. Det blev penicillin, som han tar utan bekymmer. Tack gode gud för det. Nu hoppas vi bara på att den ska verka och att han ska bli frisk från detta nya elände. Det som är positivt är att han i alla fall har sluppit febern, och det måste ju betyda att det är på rätt väg.

Det som är fokus på nu är att få till hans diabetes på en bra nivå igen. Han har på bara några dagar fördubblat sitt behov att insulin, från ca 12 enheter per dygn till nästan det dubbla. Men vi ska nog få till detta också. Och snart kommer vi nog ur denna sjukdomsbubbla också. (hmm, känns som om vi ofta befinner oss i den ;o))

Det var nog det hela för nu....

God Jul!