Scary

I natt hände det en otäck sak. Jag vaknade av att Ludde, som låg bredvid mig just då som tur var, lät och betedde sig väldigt konstigt. Han skrek inte men det var otäcka ljud som kom ifrån honom samtidigt som det ryckte obehagligt i hela hans lilla kropp. Han blev sämre väldigt snabbt och fick väldiga kramper i hela kroppen. Jag väckte Gustav som snabbt hämtade flytande socker, druvsocker och blodsockermätare. Kramperna var som dem man kan se när någon har hjärtstillestånd och får elchocker eller vad det nu är man får. Samtidigt som kramperna höll på var han skräckslagen, livrädd. Och han höll sig krampaktigt fast i mig när han satt i mitt knä. Det var så jäkla hemskt. Blodsockernivån låg på strax över två mmo. Det värdet har han haft många gånger dagtid men aldrig reagerat så här. Vet inte om det beror på att han varit låg väldigt länge under natten eller om dagen innan påverkade natten så mycket.

När vi fått i honom både flytande socker och druvsocker så avtog kramperna allt eftersom. Och han blev lugnare. Efter mjölk, macka och äppelbit blev det ännu bättre. Idag har Gustav läst att när man får kramper av för lågt blodsocker så är det vanligt att man hallucinerar. Och det var nog precis det han gjorde. När han var som räddast och när kramperna var som värst såg han helt livrädd ut när han tittade omkring sig. Och när allt lugnat ner sig sa han flera gånger att " täcket är snällt" och "kudden är snäll" och så klappade han på allting. Undra vad det var han såg och vad han trodde att det var.

Vår lille kille. Den här sjukdomen som tar så stor plats redan blev med ens ännu lite allvarligare och oron med ens ännu lite större. Den byggde inte bara på oron man kan ibland känna för framtiden utan även oron för nuet, vad som kan hända nu. Man känner sig så maktlös och liten och allt är ju oftast ännu lite hemskare på natten. Men kanske är det som Gustav sa, det hade varit ännu värre på dagen. Nu fanns vi precis nära honom och Melle slapp se vad som hände. Den här gången i alla fall.

Det har även dykt upp lite mer funderingar och frågor efter den här natten. Frågor om hur vi ska tänka och hantera det om det händer igen. Tex, är chansen stor att vi behöver ringa ambulans? Borde vi ringa ambulans i första hand eftersom han är så liten? Är kramperna farligare för honom just för att han är så liten? Vad ska man göra åt det höga värde (som han hade på morgonen idag, 14,5) och som säkert är vanligt efter en sån här "attack"? Ska man ge extra insulin som man brukar när han är hög eller ska man vara extra försiktigt med det för att undvika lågt blodsocker igen? Är det bättre att han somnar lite högre just för att slippa detta igen? Även om vi inte kommer kunna undvika det helt och hållet. Eller är de höga värdena ännu farligare än ha krampattacker då och då? Så svårt!

Lite diabetesinfo så här på nattkröken....

En annan sak som hänt, en rolig sak, är att David, Linda, Edith och Viola nu är husägare på riktigt. Supergrattis!!!! :-)

Sov gott! Det hoppas jag vi får göra i natt!

Hej....