söndag 17 juli 2011

Premiär


Eftersom förra inlägget var lite deppigt, men sant, så tänkte jag skriva ett glatt nu.
Vill dock varna för lite tjatiga bilder.
(om man inte är farmor, farfar, mormor, morfar eller någon annan nära som tycker allt Melle gör är fantastiskt ;o))

Tack vare inspiration från Noah (och Björn och Therese) så tog vi bort stödhjulen på Melles cykel idag för lite träning i trädgården.

Och det var en stolt liten kille som till slut skrek "släpp" och sedan cyklade vidare helt själv. Har haft så dåligt samvete för att vi varit så dåliga på att ta cykelturer med honom. Det har blivit några vändor till affären och lite kring huset men annars har det inte varit mycket mer.

Men idag gjorde Gustav slag i saken och tränade med honom.
Det var en pappagrej sa han ;o)



Melle cyklar själv men pappa är beredd...

som sagt, pappa är beredd....


Ny vända. Den här gången går cykelturen från "trädvärlden" till "stenmursvärlden"






Observera den graciösa pappan



Där tog det stann (som mamma skulle ha sagt)





Melle cyklar själv


Härligt att se.
Och som du skrev Therese, vad stolt man blir :o)

Det som är kvar att öva på är att bromsa och cykla på asfalt.
Det blir nästa projekt.
Sen kanske fisen kan ut och cykla.


Ha det fint!

2 kommentarer:

Therése sa...

Heja Melle! Det är inga små killar vi har längre. Det är nu man börjar inse att dom börjar bli rätt stora. Men i våra mammahjärtan kommer dom alltid vara den där lilla första bebisen. Bromsandet kommer, Noah använde fötterna som broms första gångerna, men nu så kan han. Så heja Melle, snart kan vi på cykeldate :o) Ta hand om er. Så måste vi ses snart. Kramisar.

Edith sa...

Bravo Melle!!