Lillkillen kämpar på

I morgon kl elva är det elva dygn sen vi kom hit. Känns som en evighet kan jag säga. Det är skumt att annat utanför bara rullar på.

Nu har Ludde fått sin insulinpump. Han har en midjeväska med den i. Det går över förväntan faktiskt. Han är väl dock inte helt kompis med den när det är sovdags. Men vem skulle kunna sova med en, som det är för honom, stor apparat på ryggen. Bältet är inte det skönaste heller, det skaver nog lite. Men tanken är att han ska få ett annat slags bälte att ha den i med mjukare och skönare tyg. Jag har även köpt en sybok på Maxi där det var lite mönster på väskor och annat i. Måste ju gå att fixa till någon annan lösning.

Det är väldigt smidigt att dosera med den så det blir nog bra med den. Det som vi måste lärs oss ännu mer nu är hur Ludde funkar. Alltså hur mycket insulin han behöver i förhållande till vad han gör. Alltså om han är väldigt aktiv eller sitter stilla. Skulle han bli sjuk så är det ett annat läge. Det är mycket att ta hänsyn till för att det ska bli rätt. Det vi har märkt hittills är att vi har fått sänka doserna nästan varje dag.

Vi har haft en mysig dag idag. David och Edith kom och hälsade på. Vi gick till lekparken. Edtih och Ludde busade och lekte. Tror att Ludde var lite mallig för att han fick ha Edith för sig själv. Tack för presente, vi har målat i ikväll : ). Hoppas vi träffar andra hälften av familjen Jonsson/Fransson i veckan : ). Kramar till er.

På em kom efterlängtade Melle hit med farmor och farfar. Så himla himla mysigt att få krama om stora killen. Han har haft det jättebra och var så solbränd och fin. Det blev en ny tur till lekparken och sen tog vi en prommis innan maten.

Känner mig så himla tacksam för våra närmsta familjer. Vi får så mycket hjälp och uppmuntran både via sms och besök. Man blir så glad så glad.