Ledsen

Just nu känner jag mig så ledsen och gråtig. Trots att dagen känts ok. Jag längtar hem. Jag längtar efter Melle så det värker i hjärtat. Jag vill ligga bredvid honom i hans säng när han ska sova. Jag har knappt träffat honom sen vi hamnade på sjukhus. Jag har hämtat honom en gång efter dagis och vi har varit några timmar tillsammans hemma han och jag. Jag är ledsen för att Ludde har fått en allvarlig sjukdom som inte går att bota. Jag är ledsen för att man inte vet hur det kommer påverka honom i framtiden. Jag är ledsen för att när vi kommer hem från sjukhuset finns inte vårt vanliga liv kvar utan det har förändrats. Jag vet att det kommer bli mysigt igen och att vi kommer tycka att det nya är vår vardag. Men just nu är jag sorgsen över att det blev så här. Vill bara gråta tills jag inte orkar gråta mer.

Samtidigt är jag så glad för att världens bästa sjukhuspersonal måste jobba just på denna avdelning. Vi kunde inte bli bättre omhändertagna än vad vi blir. Dom är fantastiska. Fick precis en kram och väldigt tröstande ord från gulliga Cissi. Jag är också så tacksam för alla runt omkring oss. Måste vara fruktansvärt för dem som går igenom liknande saker ensamma.

Det är skönt att få vara ledsen ibland. Så i morgon känns nog allt bättre.

Det är ju i alla fall fredag i morgon :-)

Läggdags. Sov gott!