Härliga växthus

Gustavs chili

små ampeltomater

slingerkrasse

Milkmaid, slingerkrasse

mammas paprika

odlingar

Mysigt!

Regn ute, brasa och kaffe inne!

God morgon!

Mammas dag idag

Igår tillbringade jag i stort sett hela dagen i sängen. Mådde illa som attan, yr som bara den och så fort jag försökte hålla mig upp blev jag svimfärdig och det bara svartnade för ögonen. Mycket märkligt. Idag tack och lov mår jag mycket bättre.

Kände mig väldigt full av energi när jag vaknade. Men det är ju ofta så när man mått dåligt och sedan känner sig bättre. Jag orkade till och med röja i detta ständiga kaos vi lever i så när Gustav vaknade var det städat i stort sett överallt. Härligt att känna att man är i fas någon gång, hyfsat i alla fall.

Idag började vi med en tripp till staun. För TTgodis och present till Ellen som har kalas i morgon. Därefter åkte vi till Sandbesi för att fira mamma. Blev en lång och väldigt mysig tripp. Smaskig mat, fullkornslasagne, lightglass, jordgubbar och grädde. Obligatoriska titten på traktorn. Partymusik på Spotify. God plockmat på kvällskvisten. Och till Melles stora lycka, en byggnadställning (mamma och pappa målar om huset) Innan vi åkte hem klättrade han upp för stegen och satte sig på första nivån. Självklart omgiven av Gustav, mig och mamma och pappa. Men han fixade det själv och var så otroligt stolt över detta. Lilla lillfisen.

På diabetesfronten så kämpar vi på. Samtidigt som vi har våra tvivel. Det enda insulinet Ludde fått nu i flera dagar är den basala dosen. Alltså den har får dygnet runt. Vi har slutat att ge honom vid måltider för han ligger nästan ändå för lågt. Vi får verkligen inte kläm på det här. Det är jobbigt att inte veta om det är normalt att det blir så här i början. Det vi undrar i det här läget är varför de hade så bråttom med allting. Jag fick beskedet mitt i natten och dagen efter hade de beställt en insulinpump till honom. Det man kanske hade önskat nu i efterhand är att de hade gett det lite mer tid. Nu vet jag tex att i tveksamma fall kan man göra en glukosbelastning för att se hur man reagerar på det. Det tas prover om man bär några av de antikroppar patienter med diabetes har. Det svaren har de inte fått än. Det kan ju låta som jag önsketänker men så är det inte. Det känns bara väldigt skumt att man drar igång världens karusell där man blandar in dagis, försäkringskassa, försäkringsbolag, jobb och ändrar hela livet och så går man samtidigt och undrar om han verkligen är sjuk.

Eftersom man har det fantastiska nätet tillgodo så kan man ju hitta väldigt mycket info där. På en sida från Lunds universitet hittade jag diabetesformer under namnet Mody. De verkade vara en snällare varianter och mycket stämde in på Ludde. Nu menar inte jag att jag efter att ha googlat fram lite artiklar kan ställa en ny diagnos på Ludde. Jag är verkligen ingen doktor så det kan jag ju inte. Det jag menar är att det finns ju olika typer och Ludde kan ju faktist ha en sådan variant.

Jana, nog tjatat om det. Vi ska träffa en överläkare på måndag så vi får ta våra små funderingar med honom.

Nu är det snart sovdags......

Natti....

Förfall, nostalgi och inkonsekvens....

När jag gick på mellanstadiet eller nåt, så brukade min kära gamla kompis Sara och jag göra något vi kallade jox. Det här låter säkert spyäckligt men vi blandade ihop margarin, socker och havregryn och åt detta. Vidrigt? Ja kanske det, men vi tyckte det var väldans gott.

För att man ska göra denna enormtsockerrikadiabetesfarligaihopblandning så måste man vara desperat. Eller stå inför ett totalt förfall.

Eller ha dagar som man knappt orkar med.

Eller snart ha sin mens (ursäkta informationen)

Nu är det en sådan dag, en sådan stund.

Man kanske inte ska visa upp sitt elände för hela världen, men det struntar jag i.

Det är så här det är.

Jox!
För att få den riktigt eländiga känslan måste detta ätas direkt ur grytan.



Den andra ivigde i denna kulinariska hemlighet är min syster Marie.

Så Marie, visst ser det gott ut? :o)

I morgon glömmer vi det här inlägget.

Hej!

En enkel sammanfattning av igår, värdelös. Jag hade inte en av mina bästa dagar. Kände mig så jäkla slut, trött och ledsen. Inte så mycket mer att säga om det. Gårdagens höjdpunkt, närproducerad (från växthuet) gurka till middagen. Smakade så mycket bättre än köpt. Eller kan det vara psykologiskt?

Igår struntade jag alltså i att skriva. Kände att jag inte hade något att skriva om. Tänkte att i morgon är en bättre dag. Men när det första Ludde gjorde idag var att kräkas så tänkte jag att, nej det kanske inte blir en bättre dag idag i alla fall, haha....

Blir lite stressad av att inte kunna vara på dagis med Ludde för vi behöver verkligen utnyttja varenda dag. Så att vi till slut kan lämna honom där. Det tar sin tid att komma in i allt och för personalen att lära sig allt också. Jag förstår verkligen varför man behöver ett antal veckor på sig.

Ha en bra dag!

sjukdomsnytt...

Melles maginfluensa gick över oväntat snabbt. Tänk att vi kan ha lite flyt i alla fall mitt i eländet, ; ). Så vi hade en mysig lördag som vi tillbringade mestadels i Sanbesi. På kvällen kom Mattias och Åsa en sväng, trevligt trevligt.

Idag har vi varit ute, gått med vagnen två gånger (jag och Ludde) handlat (jag och Ludde) spelat Super Mario (Gustav och Melle).

För Melles del slutade dock kvällen med öronont. Han vaknade och gallskrek. Vi trodde det skulle bli en ny vända till sjukhuset. Men han somnade om efter lite Ipren. Den ena åkomman och sjukdomen avlöser den andra. Men så verkar det vara i den här Jonssonfamiljen. Det är bara att inse. Fast vi har det ganska bra ändå.

I morgon är det dags för ett besök på sjukhuset för att träffa doktor Henrik igen.

Ha det bra!!!

Kvällens plantering

den här inte alltför snygga väggen ska nu piffas upp med en

New Dawn ros
Den ser inte mycket ut för världen nu men med lite tur kan det kanske bli fint....
Mina stockrosor jag sådde i vintras ska få förgylla platsen också.

Trädgårdsbilder

Räcker det snart?

Förr i tiden, på den tiden när man var bekymmerslös och ung, var lyckan en kväll på Nivå (the redroom bar) i Götet med Anna, eller varje söndag på Strand. För Gustavs del var det säkert att få fetaste fisken på kroken. Ikväll är vi lyckliga för att Melle inte har spytt på några timmar, att Ludde har somnat om och att jag har duschat ur Melles kräks ur mitt hår.

Tänk vad livet kan förändras....

Men, jag skulle inte byta bort en sekund!

Trevlig helg....

Utflykt

Förmiddagen spenderades på Igelkotten och eftermiddagen på Skälby.

Mysig utflykt!

Lek på Igelkotten

Idag fick Ludde äntligen träffa sina dagispolare. Han var något avvaktande först. Men sen släppte det och han lekte som aldrig förr. Vi var bara en och en halv timme men han var helt slut när vi kom hem. Och jag också för den delen. Var tvungen att slänga mig i sängen jag också medans han sov. Så gutt.

Nu ska traktorn bli fin

samarbete är det fina

Mamma, nu ska du få en blöt tvättsvamp rakt i nyllet....

Paprika

Potatis i spann

Gurka

slingerkrasse i blomlåda

ampeltomat

Ser ni en liten kille som inte vill ta på sig pyjamas och därför gömt sig bakom denna heltäckande gardin...

Gullefis

Söt

Gull

Orden och orken tar slut

Idag när vi träffade Anette, "pumptanten" på sjukhuset så kände både Gustav och jag hur trötta vi är på att vara så alerta, koncentrerade och med på allt som sägs. Vara trevliga och sociala och hurtiga. För det är lite så vi har levt på sjukhuset. Träffat massor med människor, varit tvungna att lära oss en massa nya viktiga saker samtidigt som oron och känslorna ibland tagit överhanden. Jag upplevde egentligen inte att det var så jobbigt just då men idag kände vi båda att vi har "tagit slut". Vi orkade inte säga ett ord mer än vi var tvungna till. Man vill bara få ha sitt liv ifred igen och ha ork till saker här hemma istället.

Men återigen som jag tjatat om så många gånger. Det är alla människor på avdelning 25 som har gjort allt detta så bra som det bara är möjligt. Måste vara världens bästa sjukhuspersonal.

Det blev ingen dagistripp för Ludde och mig idag. Fanns ingen ord personal där när vi skulle åka dit. De var sjuka. Men i morgon gör vi ett nytt försök igen.

Ha det så fint!!

Godnatt...

Gulligaste familjen Ekholm

Idag kom nästan hela familjen Ekholm och knackade på. De hade med en present till Luddefisen. De var först på sjukhuset och skulle överraska oss där men vi hade tyvär hunnit hem när dom kom dit. Så himla gulligt och så omtänksamt. Ni är bara bäst!

Många kramar till er!!!

På tal om ingenting

Kom på en rolig sak som Melle sa någon av gångerna när han var och hälsade på Luddan och mig på sjukhuset. Jag frågade honom vad han skulle göra när han kom hem. Han svarade, då ska jag fisa järnet. Kanske inte alls låter kul så här. Men det var det då, och vi skrattade gott, haha.....

Ja det var bara det. Godnatt.....

Frisläppta

Idag har sjukhuset släppt oss fria. Tänk att de har så pass mycket förtroende för oss att vi nu ska ta hand om en liten diabeteskille helt själva. Fast vi kanske inte har så mycket val. Vi kan ju inte flytta in på sjukhuset helt och hållet. Idag har känts som en bra dag. Både vad det gäller värden, mat och annat smått och gott. Det är skönt när de dagarna kommer. Man behöver flyt ibland.

Vi har haft möte med dagis idag. Det känns som om det kommer att bli jättebra. Jag känner sånt stort förtroende för både Annica, Mona och Karin som är ordinarie personal på Luddes avdelning. Och det är jätteskönt. I morgon blir det förhoppningvis en liten tripp för Ludde och mig till dagis. Undra om han kommer ihåg dom små polarna?

I morgon blir det ytterligare en tripp till sjukhuset. Vi har möte med pumptanten som vi kallar henne. Hon heter egentligen Anette och jobbar på företaget som säljer pumpen som Ludde har. Hon ska lära oss lite fler finesser som pumpen har.

Nästa sjukhusbesök blir nästa måndag så resten av veckan ska vi bara lära oss att leva så bra vi kan med det här. Det kommer nog gå bra hoppas jag.

Ska nog försöka sova lite. I natt är det min tur att gå upp och kolla blodsocker.

Ha det så bra!

Vad skulle man göra utan internet??

Som jag har skrivit tidigare har Gustav och jag haft/har lite funderingar kring Luddes diabetes. Det finns många orsaker till det. Dels att han fick det så plötsligt, vi hann inte vänja oss vid tanken genom att det fanns symptom som talade för det. Dels för att han enbart haft höga värden när sänkan var hög pga lunginflammationen. Dels för att han nu nästan inte behöver något insulin alls.

Vi har fått grundlig information och utbildning i hur sjukdomen beter sig men vi har inte sett något på Ludde som tyder på att han har den. Det har känts märkligt.

Vi har ju även fått veta att det finns något som heter remissionsfas eller smekmånad men de har egentligen inte pratat så mycket kring den. Om jag ska hitta något negativt med hela diabetesapparaten som sätts igång när någon får diagnosen så är det nog att vi fått för lite info kring detta. Sköterskorna och läkarna har ju hela tiden vetat om våra frågetecken och även själva medgett att de undrat över Ludde.

Eftersom vi inte tyckt att vi fått tillräckliga svar har vi ju själva så klart googlat som dårar och letat efter allt som kan tänkas finnas kring diabetes. Jag kom idag på att jag inte sökt på rätt sätt. Nu sökte jag istället på smekmånad, remissionsfas, diabetes osv. Mycket av det jag hittade då stämde in på oss. Det stod bla om en familj där dottern hade fått diabetes. Och hur föräldrarna i början var säkra på att hon var frisk för hon knappt behövde insulin överhuvud taget. Men efter åtta månader ändrades det drastiskt och det blev betydligt svårare att hålla jämna blodsockernivåer. Det stod även någonstans att denna remissionsfas kunde hålla på i flera år. Det var alltså mycket som stämde Ludde. Det man vill är ju att verkligen veta hur det ligger till istället för att ha en massa tvivel och funderingar.

Man kan hitta mycket skit på nätet, men som sagt vad skulle man göra utan det?

I morgon ska vi till sjukhuset igen. Undra om vi blir utskrivna då? Ludde är ju faktiskt feberfri, tjohooo....

Ha det bra!

Kramelikram!!!

Mysbesök

Idag har vi haft mysbesök i trädgården

Den lille sjuklingen

tungan rätt i mun

fika

Linda & Viola

Mia

Kramkalas

Kramkalas

Hasse

Melle var på vift när jag fotade så han är inte med.