Nu blir det nybakade scones. (gårdagens scones är liksom inte lika goda)

Godmorgon!

Myskor och masken

Härliga väder. Är det inte alldeles underbart så säg.

Igår var Melle på kalas igen, det är värst vad det kryllar av små fyraåringar överallt :). Direkt efter kalaset blev det ev sväng till Skälby för en lekträff med Anna och Lucas. Trevligt!

Hemma blev det grillad kyckling och kebabkött i pitabröd. Mums!

Planerna för idag vet jag inte än mer än att vi måste byta nålen på Luddes lilla skinka. Ångest!

Medans jag kommer ihåg så måste jag bara skriva upp Luddes roliga ord. Byxor kallar han för myskor, glassen för masken och när han gjort något hyss så lägger han kinden mot en och säger låt, förlåt.

Ha en härlig dag.

Uppdatering

Vad har hänt sen sist?

Jo, i söndags firades mamma Mia och Melle var på kalas. Gamla inskolningskompisen Ellen firade sin 4årsdag.
I måndags var vi på sjukhuset och träffade doktor Göran. Vi berättade om vår kluvenhet och att det är svårt att förstå sig på sjukdomen. Han sa dock att det under en tid kan bli så här och att fasen kan pågå upp till ett år. Det är skönt att få svar på sina frågor även om det kanske inte förändrar så mycket.

Igår när Melle kom hem från dagis kom Noah med familj på besök. Alltid lika trevligt och lättsamt. Vi fick världens finaste kryapåerblomma. Skulle tagit en bild om inte batteriet i kameran var slut. Och jag hade laddat batteriet till kameran om inte laddaren varit spårlöst borta. Så fränt det är att se det där lilla gänget. Två stora killar och två små. Tur de har varandra :)

Nu har jag börjat lämna Ludde på förmiddagarna. Personalen är jättebra och fixar blodsockerkollen galant. Vi har dock fått börja skola om Ludvig från början igen. Han är väldigt ledsen när jag går och orkar bara ett par timmar åt gången. Det märks på honom att det bitvis varit lite kämpigt i hans liv sista tiden. Nästa vecka ska han sova middag där är tanken.

Kvällarna, när småfisarna sover, brukar vi tillbringa i växthuset. Det har verkligen varit vårt stora mys och vår räddning, vårt fina växthus. Tack snälla för världens bästa bröllopspresent.

Nu är jag trött.

Hej

Härliga växthus

Gustavs chili

små ampeltomater

slingerkrasse

Milkmaid, slingerkrasse

mammas paprika

odlingar

Mysigt!

Regn ute, brasa och kaffe inne!

God morgon!

Mammas dag idag

Igår tillbringade jag i stort sett hela dagen i sängen. Mådde illa som attan, yr som bara den och så fort jag försökte hålla mig upp blev jag svimfärdig och det bara svartnade för ögonen. Mycket märkligt. Idag tack och lov mår jag mycket bättre.

Kände mig väldigt full av energi när jag vaknade. Men det är ju ofta så när man mått dåligt och sedan känner sig bättre. Jag orkade till och med röja i detta ständiga kaos vi lever i så när Gustav vaknade var det städat i stort sett överallt. Härligt att känna att man är i fas någon gång, hyfsat i alla fall.

Idag började vi med en tripp till staun. För TTgodis och present till Ellen som har kalas i morgon. Därefter åkte vi till Sandbesi för att fira mamma. Blev en lång och väldigt mysig tripp. Smaskig mat, fullkornslasagne, lightglass, jordgubbar och grädde. Obligatoriska titten på traktorn. Partymusik på Spotify. God plockmat på kvällskvisten. Och till Melles stora lycka, en byggnadställning (mamma och pappa målar om huset) Innan vi åkte hem klättrade han upp för stegen och satte sig på första nivån. Självklart omgiven av Gustav, mig och mamma och pappa. Men han fixade det själv och var så otroligt stolt över detta. Lilla lillfisen.

På diabetesfronten så kämpar vi på. Samtidigt som vi har våra tvivel. Det enda insulinet Ludde fått nu i flera dagar är den basala dosen. Alltså den har får dygnet runt. Vi har slutat att ge honom vid måltider för han ligger nästan ändå för lågt. Vi får verkligen inte kläm på det här. Det är jobbigt att inte veta om det är normalt att det blir så här i början. Det vi undrar i det här läget är varför de hade så bråttom med allting. Jag fick beskedet mitt i natten och dagen efter hade de beställt en insulinpump till honom. Det man kanske hade önskat nu i efterhand är att de hade gett det lite mer tid. Nu vet jag tex att i tveksamma fall kan man göra en glukosbelastning för att se hur man reagerar på det. Det tas prover om man bär några av de antikroppar patienter med diabetes har. Det svaren har de inte fått än. Det kan ju låta som jag önsketänker men så är det inte. Det känns bara väldigt skumt att man drar igång världens karusell där man blandar in dagis, försäkringskassa, försäkringsbolag, jobb och ändrar hela livet och så går man samtidigt och undrar om han verkligen är sjuk.

Eftersom man har det fantastiska nätet tillgodo så kan man ju hitta väldigt mycket info där. På en sida från Lunds universitet hittade jag diabetesformer under namnet Mody. De verkade vara en snällare varianter och mycket stämde in på Ludde. Nu menar inte jag att jag efter att ha googlat fram lite artiklar kan ställa en ny diagnos på Ludde. Jag är verkligen ingen doktor så det kan jag ju inte. Det jag menar är att det finns ju olika typer och Ludde kan ju faktist ha en sådan variant.

Jana, nog tjatat om det. Vi ska träffa en överläkare på måndag så vi får ta våra små funderingar med honom.

Nu är det snart sovdags......

Natti....

Förfall, nostalgi och inkonsekvens....

När jag gick på mellanstadiet eller nåt, så brukade min kära gamla kompis Sara och jag göra något vi kallade jox. Det här låter säkert spyäckligt men vi blandade ihop margarin, socker och havregryn och åt detta. Vidrigt? Ja kanske det, men vi tyckte det var väldans gott.

För att man ska göra denna enormtsockerrikadiabetesfarligaihopblandning så måste man vara desperat. Eller stå inför ett totalt förfall.

Eller ha dagar som man knappt orkar med.

Eller snart ha sin mens (ursäkta informationen)

Nu är det en sådan dag, en sådan stund.

Man kanske inte ska visa upp sitt elände för hela världen, men det struntar jag i.

Det är så här det är.

Jox!
För att få den riktigt eländiga känslan måste detta ätas direkt ur grytan.



Den andra ivigde i denna kulinariska hemlighet är min syster Marie.

Så Marie, visst ser det gott ut? :o)

I morgon glömmer vi det här inlägget.

Hej!

En enkel sammanfattning av igår, värdelös. Jag hade inte en av mina bästa dagar. Kände mig så jäkla slut, trött och ledsen. Inte så mycket mer att säga om det. Gårdagens höjdpunkt, närproducerad (från växthuet) gurka till middagen. Smakade så mycket bättre än köpt. Eller kan det vara psykologiskt?

Igår struntade jag alltså i att skriva. Kände att jag inte hade något att skriva om. Tänkte att i morgon är en bättre dag. Men när det första Ludde gjorde idag var att kräkas så tänkte jag att, nej det kanske inte blir en bättre dag idag i alla fall, haha....

Blir lite stressad av att inte kunna vara på dagis med Ludde för vi behöver verkligen utnyttja varenda dag. Så att vi till slut kan lämna honom där. Det tar sin tid att komma in i allt och för personalen att lära sig allt också. Jag förstår verkligen varför man behöver ett antal veckor på sig.

Ha en bra dag!

sjukdomsnytt...

Melles maginfluensa gick över oväntat snabbt. Tänk att vi kan ha lite flyt i alla fall mitt i eländet, ; ). Så vi hade en mysig lördag som vi tillbringade mestadels i Sanbesi. På kvällen kom Mattias och Åsa en sväng, trevligt trevligt.

Idag har vi varit ute, gått med vagnen två gånger (jag och Ludde) handlat (jag och Ludde) spelat Super Mario (Gustav och Melle).

För Melles del slutade dock kvällen med öronont. Han vaknade och gallskrek. Vi trodde det skulle bli en ny vända till sjukhuset. Men han somnade om efter lite Ipren. Den ena åkomman och sjukdomen avlöser den andra. Men så verkar det vara i den här Jonssonfamiljen. Det är bara att inse. Fast vi har det ganska bra ändå.

I morgon är det dags för ett besök på sjukhuset för att träffa doktor Henrik igen.

Ha det bra!!!

Kvällens plantering

den här inte alltför snygga väggen ska nu piffas upp med en

New Dawn ros
Den ser inte mycket ut för världen nu men med lite tur kan det kanske bli fint....
Mina stockrosor jag sådde i vintras ska få förgylla platsen också.