- Posted using BlogPress from my iPhone
5 år sedan
måndag 11 februari 2013
Avd 25
På avd 25 har vi spenderat mycket tid, oro och gråt. Med både Melle och Ludde. I de fallen har vi varit där som en sjuk familj. Idag var jag där, men på andra sidan som sjuksköterskestudent. Otroligt intressant och roligt faktiskt. Att själv ha erfarenhet av hur det är att ligga där på rummen när det käraste man har är sjukt är ovärderligt. Kul att få ett annat perspektiv idag.
Där vill jag vara fler gånger. Helt klart!!!
Nu är det drömmen om landet, mys!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Där vill jag vara fler gånger. Helt klart!!!
Nu är det drömmen om landet, mys!
- Posted using BlogPress from my iPhone
lördag 9 februari 2013
fredag 8 februari 2013
söndag 3 februari 2013
Kan inte sova....
Som jag kommer längta efter den här stunden i morgon bitti kl sex när klockan ringer. Nu ligger jag i sängen och får sova precis hur mycket jag vill, men icke!!!
Låg och övervägde en sekund om jag, istället för att ligga här klarvaken, skulle gå upp och klippa lite lakansremsor till mina virkprojekt men det kändes för knäppt till och med för mig. Så nu ligger jag här, helt pigg, fast jag inte vill. Va pigg alltså.
Ny vecka i morgon. Känns bra. Då är det snart fredag igen, gutt!
Har börjat på ett möbelprojekt till luddes rum som ska fortsättas med i morgon. Ska hitta fin tapet som ska tapetseras i den. Om den blir fin lägger jag nig ut en före och efterbild. Det är ju så himmelens skoj.
Nä nu kanske jag börjar känna mig lite trött trots allt. Hoppas...
Godnatt.....
- Posted using BlogPress from my iPhone
Låg och övervägde en sekund om jag, istället för att ligga här klarvaken, skulle gå upp och klippa lite lakansremsor till mina virkprojekt men det kändes för knäppt till och med för mig. Så nu ligger jag här, helt pigg, fast jag inte vill. Va pigg alltså.
Ny vecka i morgon. Känns bra. Då är det snart fredag igen, gutt!
Har börjat på ett möbelprojekt till luddes rum som ska fortsättas med i morgon. Ska hitta fin tapet som ska tapetseras i den. Om den blir fin lägger jag nig ut en före och efterbild. Det är ju så himmelens skoj.
Nä nu kanske jag börjar känna mig lite trött trots allt. Hoppas...
Godnatt.....
- Posted using BlogPress from my iPhone
tisdag 29 januari 2013
Lite annat
Förra onsdagen var jag och Ludde på diabetesmottagningen för lite provtagning och för att träffa doktor Göran och hans gäng. Ännu en gång bra hba1c, låg på 48, vilket blir ett snittblodsocker på drygt 5,5. Känns som en vinst trots att jag är medveten om att lika mycket slit kan visa ett annat medelvärde. Det är ju som sagt så mycket som spelar in. Det är skönt att kunna tänka att vi lyckats sen Ludde blev sjuk (2 maj 2011) hålla hans värden på en frisk människas nivå. Jag vill så gärna i min värld tro att han inte fått någon påverkan alls än så länge. Vi kan ju inte mer än kämpa på.
Gustav har i morgon jobbat en och en halv vecka. Inte illa! Det har gått bra och jag tror det kommer bli ännu bättre. Det tar ju sin lilla tid att göra ett nytt ställe till sitt.
Jag kämpar på i skolan med begreppet "livsvärld" just nu. Ett mycket sunt (enligt mig) sätt att bemöta och se patienter på, att se patienten i sin livsvärld vill säga. Där man tar hänsyn till hur varje patient upplever sin situation och sjukdom och utgår från det. Något jag absolut vill anamma och praktisera den dagen det är dags.
Nu är det sovdags, men först lite wordfeud och en sväng på instagram.
Tjo....
(hade några fler korgbilder :-))
- Posted using BlogPress from my iPhone
Gustav har i morgon jobbat en och en halv vecka. Inte illa! Det har gått bra och jag tror det kommer bli ännu bättre. Det tar ju sin lilla tid att göra ett nytt ställe till sitt.
Jag kämpar på i skolan med begreppet "livsvärld" just nu. Ett mycket sunt (enligt mig) sätt att bemöta och se patienter på, att se patienten i sin livsvärld vill säga. Där man tar hänsyn till hur varje patient upplever sin situation och sjukdom och utgår från det. Något jag absolut vill anamma och praktisera den dagen det är dags.
Nu är det sovdags, men först lite wordfeud och en sväng på instagram.
Tjo....
(hade några fler korgbilder :-))
- Posted using BlogPress from my iPhone
måndag 28 januari 2013
Pyssel och återvinning
Jag älskar pyssel. Speciellt roligt är det när man hittar billigt pysselmaterial. Och blir det dessutom återvinning på det är det pricken över i:et.
För ett tag sedan var jag på Stadsmissionen och fyndade lakan. Min tanke var att göra en korg ha ha garn i.
Här är mitt resultat!
 |
| Virkad korg av gamla lakan = återvinning = bra! |
tisdag 22 januari 2013
Pulkaåkning, helgens nöje!
Vi var rätt trötta i lördags efter den stora dagen så det blev mest slapp, lite träning, lite pizza och lite mys. Och lite tokige Ture, så klart.
Ludde tar äppelpaus utanför TT
Söndagen bjöd på pulkaåkning
- Posted using BlogPress from my iPhone
Ludde tar äppelpaus utanför TT
Söndagen bjöd på pulkaåkning
- Posted using BlogPress from my iPhone
söndag 20 januari 2013
Nya rutiner
Nu är det slut med skola för Gustav och nytt jobb väntar. En omställning så klart att gå från skola till jobb, precis som det omvända är. Det kommer gå hur bra som helst, har bra vibbar inför detta.
Idag ska vi sitta och gå igenom våra veckor och försöka planera in mat och träning och allt annat så att det ska flyta på och bli så bra som möjligt.
Jag är ganska stolt över oss faktiskt. Tycker att vi är riktiga kämpar. Är så glad att vi fixar jobbiga och tuffa saker som kommer över en i livet. Jag tror vår hemlighet är att vi båda är så glada för det lilla. Vet att jag har skrivit om det tidigare, men det är verkligen så det är. Vi ser varje liten småsak som en fest och kan se fram emot, tja "Bonde söker fru" om höstarna på onsdagarna som andra kanske ser fram emot en utlandssemester. Ungefär. Luddes diabetes har självklart gjort oss ännu mer medvetna om att livet kan ändras och inte förbli som förut. Men jag vet att vi var ganska duktiga på att leva i det lilla livet innan också. Jag tror att det liksom är vi.
Jag är glad för "vanligheten". Landet där man äter falukorv och makaroner ibland så där varannan dag. I det landet behöver man inte ha ett nyrenoverat/nybyggt hus med snitsiga tjusiga möbler (som självklart stämmer in med rådande trend) och fina vita orkidéer i enormt höga fönster (helst utan gardiner). Nu säger jag inte att jag inte kan tycka det är väldigt fint, för det är det ju men min poäng är att jag är så GLAD för att jag är lycklig utan det. Vet i tusan hur vi skulle haft råd om vi nu hade velat ha det. Det är en stor gåta för mig att många verkar ha det. Hur gör de? Det är i alla fall en gåta vi aldrig lyckats knäcka, haha....
Jag är så glad att jag (vi) börjat plugga. Och nu när vi gjort det på senare år (jag) så är jag väldigt glad för det också. Det var nära att jag sökte till förskollärarprogrammet efter gymnasiet och då hade jag ju med all säkerhet jobbat med det sedan dess. Jag säger inte att jag inte hade varit lika glad för det. Det hade jag kanske. Det finns ju tusen fördelar med att plugga tidigt så klart. Man har ju allt sådant avklarat och behöver inte få ihop barn, dagis, hus, plugg på samma gång. Men, hade det blivit så hade jag ju inte träffat Gustav, inte haft världens bästa barn. Jag är heller inte säker på att jag hade uppskattat skolan då så mycket som jag gör nu med lite perspektiv på saker och ting. Jag hade heller inte jobbat på de olika ställen jag varit på. Det vanliga är väl inte att man söker sig till Preem efter tre och ett halvt år på högskola? Jag vet inte, men jag tror inte det. Alla mina år på alla olika arbetsplater har gjort mig ödmjuk inför vilket slit det är att jobba mot högt uppsatta mål som kräver det nästan omöjliga av dem som ska utföra det. Alla människor jag träffat och som jag inte skulle ha träffat annars. Nu i efterhand är jag glad att jag inte gick en utbildning som sedan gjort att jag kanske skulle ha jobbat med samma sak hela livet. Det gäller att se de fördelar man har i sitt eget liv och vara glad för dem. Man kan alltid se på saker från olika håll.
Gustav läste häromdagen någonstans om att gränsen för fattigdom i Sverige var 17000 kr/månad för ett hushåll. Det är vad Gustav och jag hade när han började plugga och jag var mammaledig (om ens det). Det var inte mycket vi kunde köpa men det gick, det gjorde verkligen det. Vissa månader var givetvis värre än andra och vi ibland fick vi låna och be om hjälp och ibland kom den helt oväntat (tack mamma och pappa och Hasse och Mia!). Att leva på gränsen skapar ödmjukhet och en insikt i att allt inte behöver vara nytt och tipptopp och att man faktiskt kan tycka att livet är rätt festligt ändå.
Det är skönt att sätta lita tankar på pränt ibland. Och att få skriva att jag har det faktiskt ganska bra!
Hej hej så länge.......
Idag ska vi sitta och gå igenom våra veckor och försöka planera in mat och träning och allt annat så att det ska flyta på och bli så bra som möjligt.
Jag är ganska stolt över oss faktiskt. Tycker att vi är riktiga kämpar. Är så glad att vi fixar jobbiga och tuffa saker som kommer över en i livet. Jag tror vår hemlighet är att vi båda är så glada för det lilla. Vet att jag har skrivit om det tidigare, men det är verkligen så det är. Vi ser varje liten småsak som en fest och kan se fram emot, tja "Bonde söker fru" om höstarna på onsdagarna som andra kanske ser fram emot en utlandssemester. Ungefär. Luddes diabetes har självklart gjort oss ännu mer medvetna om att livet kan ändras och inte förbli som förut. Men jag vet att vi var ganska duktiga på att leva i det lilla livet innan också. Jag tror att det liksom är vi.
Jag är glad för "vanligheten". Landet där man äter falukorv och makaroner ibland så där varannan dag. I det landet behöver man inte ha ett nyrenoverat/nybyggt hus med snitsiga tjusiga möbler (som självklart stämmer in med rådande trend) och fina vita orkidéer i enormt höga fönster (helst utan gardiner). Nu säger jag inte att jag inte kan tycka det är väldigt fint, för det är det ju men min poäng är att jag är så GLAD för att jag är lycklig utan det. Vet i tusan hur vi skulle haft råd om vi nu hade velat ha det. Det är en stor gåta för mig att många verkar ha det. Hur gör de? Det är i alla fall en gåta vi aldrig lyckats knäcka, haha....
Jag är så glad att jag (vi) börjat plugga. Och nu när vi gjort det på senare år (jag) så är jag väldigt glad för det också. Det var nära att jag sökte till förskollärarprogrammet efter gymnasiet och då hade jag ju med all säkerhet jobbat med det sedan dess. Jag säger inte att jag inte hade varit lika glad för det. Det hade jag kanske. Det finns ju tusen fördelar med att plugga tidigt så klart. Man har ju allt sådant avklarat och behöver inte få ihop barn, dagis, hus, plugg på samma gång. Men, hade det blivit så hade jag ju inte träffat Gustav, inte haft världens bästa barn. Jag är heller inte säker på att jag hade uppskattat skolan då så mycket som jag gör nu med lite perspektiv på saker och ting. Jag hade heller inte jobbat på de olika ställen jag varit på. Det vanliga är väl inte att man söker sig till Preem efter tre och ett halvt år på högskola? Jag vet inte, men jag tror inte det. Alla mina år på alla olika arbetsplater har gjort mig ödmjuk inför vilket slit det är att jobba mot högt uppsatta mål som kräver det nästan omöjliga av dem som ska utföra det. Alla människor jag träffat och som jag inte skulle ha träffat annars. Nu i efterhand är jag glad att jag inte gick en utbildning som sedan gjort att jag kanske skulle ha jobbat med samma sak hela livet. Det gäller att se de fördelar man har i sitt eget liv och vara glad för dem. Man kan alltid se på saker från olika håll.
Gustav läste häromdagen någonstans om att gränsen för fattigdom i Sverige var 17000 kr/månad för ett hushåll. Det är vad Gustav och jag hade när han började plugga och jag var mammaledig (om ens det). Det var inte mycket vi kunde köpa men det gick, det gjorde verkligen det. Vissa månader var givetvis värre än andra och vi ibland fick vi låna och be om hjälp och ibland kom den helt oväntat (tack mamma och pappa och Hasse och Mia!). Att leva på gränsen skapar ödmjukhet och en insikt i att allt inte behöver vara nytt och tipptopp och att man faktiskt kan tycka att livet är rätt festligt ändå.
Det är skönt att sätta lita tankar på pränt ibland. Och att få skriva att jag har det faktiskt ganska bra!
Hej hej så länge.......
fredag 18 januari 2013
Examensdag!
Är det för min käre Gustav idag. Tre och ett halvt år har han kämpat och slitit och lyckats på universitetet. Jag är STOLT! Det är stort! Och det är nästan ännu roligare nu när man själv fått en inblick i studielivet!
Grattis bästa baby!!!!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Grattis bästa baby!!!!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
