Info för alla som undrar och bryr sig...

Pratade med läkaren förut idag och enligt det besked vi tidare fått skulle Melle få antibiotika via blodet sammanlagt 10 dagar. Det är nu förlängt till 2, 3 veckor. Det kan givitvis ändras under tiden men det är det de säger nu i alla fall. Snabbsänkan (som låg på 86 när vi kom in) har idag sjunkit till 9 vilket är positivt så klart.

Igår var den värsta dagen hittills. Melle kräktes många ggr och såg verkligen jättesjuk ut. Han orkade inte prata utan bara tittade på oss ibland. Och kramades jättehårt. Det går verkligen an att vara här (hur tråkigt, bökigt och besvärligt det än är) så länge Melle ändå är ok. Men igår kändes han både ledsen, uppgiven och väldigt sjuk. Hemskt.

Idag verkar han må aningen bättre då han inte har behövt kräkas något mer men det är desto värre när de ska ta prover. När de satte nytt dropp tidagare idag så hade han verkligen panik. skrek och grät och drog i sin lilla arm för att han inte ville att de skulle sticka honom mer. Man känner sig som en hemsk bov när man har honom i famnen och "tvingar" honom till det här. Men han måste ju bli frisk.

Idag är Gustav på sin praktik igen. Han tyckte det var jättejobbigt så klart. För hur tungt det än är att vara på sjukhus så vill man ju vara nära hela tiden. Och vara här om något ändras eller händer. Är så obeskrivligt glad för att vi har varann och för alla andra som är helt fantastiska. Tidigare idag kom Hasse hit och tog med sig Ludvig hem. Tack gode gud för det. Under tiden fick Melle droppet och jag kunde verkligen sitta med honom i famnen i lugn och ro utan att stackars Ludde låg bredvid och skrek.

Nu sover båda mina små fisar och jag har precis ätit mat. Väntar på att få in lite kaffe. Städerskan är här och gör fint i vår boning.

Ha det så fint.....