En både jobbig och bra dag...

... så här långt.

I morse när det var dags för medicinen blev det jobbigt. Häromdagen flyttades nålen som han haft i armen till handen i stället och den har inte riktigt känts helt stabil. Både för att huden är tunnare och ömtåligare där och för att han rör den mer än armen. När han fick sin medicin så sa han att det gjorde ont i handen och när sköterskan ville linda av och titta på den fick han panik. Han gallskrek och vägrade låta henne göra det. Jag höll i honom allt vad jag kunde och sköterskan som heter Ida fick hålla i hans hand för allt vad hon var värd för att inte nålen skulle slitas loss. Vi fick ringa efter en sköterska till för att hjälpa till. När han till slut la sig på kudden helt utmattad med mig bredvid testade hon att fortsätta ge medicin. Då skrek han aj aj aj hur högt som helst och tårarna bara sprutade. Då hade nålen inne i handen gått sönder så medicinen kom utanför ådern. Ååå det var hur jobbigt som helst.

När han vilat en stund efter den pärsen så kom Ida in igen för att lägga ny bedövningssalva på andra handen och i andra armvecket men andra handen funkade inte så hon fick sätt salva på foten isället. Å herre gud tänkte jag då. Ska han ha dropp och medicin via foten?? Då kommer det bli riktig cirkus.

Som tur är verkar Melle hämta sig fort och snabbt glömma det tråkiga för när han kom på att han inte satt fast i en droppställning hoppade han genast ner på golvet och stack in på toan för att leka med sina sprutor som han fått av alla snälla sköterskor och sin nalle som också är "sjuk" :o) Det var nog mest jag som mådde dåligt för jag visste ju att de snart skulle komma in och sticka honom igen. Efter en stund kom Ida tillbaka och hämtade oss. Och Melle som inte fått gå utanför den dörren tyckte ju det var lite spännande att gå ut där och se vad som fanns bakom. Jobbigt att veta att han då skulle bli stucken. När vi kom in i behandlingsrummet satt två sköterskor redo. Han fick sitta i mitt knä och trots att han skrek då också och var superledsen så gick det ändå bra och nålen kom på plats. Puh puh....

Nu kommer jag till det roliga! Strax därefter kom läkaren in. Han hade varit i kontakt med infektionsläkaren och de hade kommit fram till att vi (om nu inget annat händer) får sova hemma from i morgon. Han ska fortfarande få sin medicin 3 ggr/dag men då i munnen istället för i armen och vi kan ge den själva. Jag vågar knappt tro på det... Men så sa han i alla fall. Helt fantastiskt underbart. Enda orosmolnet är att det nu är vårt ansvar att ge honom. Självklart har han fått medicin tidigare men han har ju aldrig varit så här sjuk som han är nu. Men det går säkert bra och gör det inte det får vi ju åka hit för att få hjälp.

Nästa steg i planen är ny lungröntgen på måndag och utifrån hur det ser ut så bestämmer de hur länge han ska fortsätta med medicin. Ev ska de gå ner med en kamera i lungan för att se hur det ser ut men det var inget de gjorde i första taget. Nu ska jag i alla fall glädjas över att vi får åka hem. Man gläds åt väldigt många små saker när det varit så här tungt och kämpigt.

Snart kommer Gustav hit med lite makaronisar och köttbullar. Han berättade att han fått tillbaka en hemtenta som han var så himla orolig för. Han fick VG! Grattis baby du är den bästa :o).

Ha det så himla bra!