Astrid Lindgrens Värld

Igår bar det av till Astrid Lindgrens Värld.

Spännande!

Melle och Ludde hade ju väntat spänt i flera dagar.

Utrustade med mat som skulle räcka hela dagen (jobbigt att stå i kö när man har en liten diabeteskille) och alla andra prylar som behövs när man har en diabetiker i familjen. Dubbla blodsockermätare, extra grejer för eventuellt nålbyte (tack gode gud för det skulle det visa sig) druvsocker och självklart äpplen som är vårt standardmellanmål.

Resan dit gick väldigt bra. Det är ju inte jättelångt härifrån men det räcker med att åka till sommarstugan för att öronen nästan ska tjatas sönder av alla tusen "är vi framme snart" eller "hur långt är det kvar nu". Eftersom farmor var med och satt bak hos killarna så var det inget tjat alls. Tänk om farmor alltid kunde sitta hos dem när vi ska åka någonstans :o).

Som sagt, resan dit gick fint. Men precis när vi kom in i Vimmerby så kräktes Ludde ner hela sig och sin stol. Jobbigt läge!

Sekunden efter kom Gustav på att vi inte hade med ketonmätaren. Som namnet säger så mäter man ketoner med den. Ketoner får man om man har insulinbrist. Och när man har insulinbrist och ketoner så kan man kräkas. På sjukhuset blev vi itutade att vi aldrig i första hand får tro att Ludvig har maginfluensa när han kräks utan att vi istället ska tänka ketoner.

Då får man ju lite lätt panik när vi är så pass långt hemifrån utan ketonmätare när Ludde kräks. Plus att vi har en liten annan kille som sett fram emot den här dagen länge. Inte kul att känna att man kanske måste åka hem då.

Hur som helst, vi fixade till Ludde med nya kläder och åkte till ALV. Väl inne så kollade vi Luddes blodsocker igen och då var han låg. Så han fick macka och vindruvor. När vi gått en liten stund igen kollade vi honom. Och då till vår stora chock hade han över 19. Vilket han aldrig haft här hemma. Men tre värden efter visade på 11. Så första stämde inte tack och lov. Men 11 är ju inget kalasvärde så något var ju fel och så högt har han inte legat innan heller. Vi bestämde snabbt att göra ett nålbyte bakom ett av de små husen där vi befann oss. Tur att Ludde är en liten tålig kille som faktiskt finner sig i det mesta och att vi gjort så pass många byten nu att det går snabbt. Efter ett tag började värdena sjunka så felet låg nog hos nålen som inte satt där den skulle. Det var även tur att farmor var med så att hon och Melle kunde ta en sväng själva. På så vis så slapp ju Melle vara med när det var lite panik.

Det är typiskt att det ska hända när man är iväg. Men samtidigt lär man sig ju saker på det också. Vi kommer tex aldrig mer åka ifrån ketonmätaren.

Efter denna incident hade vi en mycket trevlig dag.

Vädret var perfekt, inte stekande sol men ändå varmt i luften.

Farmor och Melle kollar Emil

Ludde kollar grisar

Melle ska hälsa på i Bullerbyn

första fikapausen

Melle kollar Ronja

Farmor och Melle i Mattisborgen

Liten Melle på stor stol

Inte-stöta-marken-banan, en av favoriterna





Melle blir Pippi

Min häst sa Ludde

trötta men gulliga killar

Hoppa i Rasmus lada var skoj

Farmor, Melle och Ludde kollar ankungarna

Mysig dag!