Världens bästa blivande förskollärare

Idag var Gustavs sista dag på sin praktik. Han fick VG på alla punkter, och jättefina omdömen.

Jag är så stolt :o)!

Puss baby!

charmtrollet

Man kanske kan tycka att alla de här bilderna är exakt likadana. Men ser ni, det är dom inte alls. Söt är han i alla fall :o)

Kompist

Idag händer det stora grejer. Vår kompost är i full gång. Varm som attan, det ryker om den när man rör runt. Vi tog det som ett gott tecken, men vad vet vi förresten, den kanske sprängs om några timmar istället.... Men vi hoppas på det bästa :o)

Friska

Vad härligt det är att vara frisk. Det är alldeles för underskattat. Man ska verkligen vara glad när man inte är sjuk!

Vi har haft en mysig dag. Tjejbesök som sagt för både Melle och Ludde. Melle och Ellen busade runt och hade kul blandat med lite fighter, precis som det ska vara :o). Och Ludde skrattade upp sig och försökte charma Lilly genom att ta hennes tutte när han kom åt.

I morgon är det dagis för Melle. Mysigt. Och Ludde och jag ska till barnmorskan för vägning och mätning. Gustav är inne på sin sista praktikvecka. Jag tror nog att han tycker det är lite vemodigt.

Trevlig vecka!

Tjejbesök

Melle går i spänd förväntan. Kollar fönstret mot vägen, öppnar dörren och kikar ut med jämna mellanrum. Han väntar på finbesök. Favoritdagiskompisen Ellen ska komma hit och leka.

Det är stort!

8 månader idag

Grattis goseplutten på 8månadersdagen

Fredag

Om Gustav hade varit pigg kanske vi hade grillat ikväll. Vem vet. Nu blev det tacos i vanlig ordning. Nej, helt som vanligt var det ju inte. Gustav var inte med :o( Bli frisk snart darling. Love u.

Nu ska jag och småkillarna bada!

hej hej....

2 pallar till!

Måste bara skriva att jag nu burit in två pallar till! Vet att det inte är av någon annans intresse alls men man måste ju peppa sig själv på nåt sätt. Och det är jäkligt gutt när det är gjort. Tjohoo!

Nu är det tre kvar = Gustavs :o)

jaha...

Man kan tro att jag inte har ett skit att skriva om när ingen är sjuk här hemma. Och det kanske är så. Så det var ju tur att Gustav började spy i natt så jag har användning för min blogg. Ska man skratta eller gråta? Gråta tror jag. Det som är positivt är väl att Gustav i alla fall tar hand om sina egna spyor!

Så här kul har vi det om helgerna!

Han kom hem i onsdags och mådde dåligt. Fick feber och sov hela kvällen. Vaknade morgonen efter och kände sig jättepigg igen. Då kan man ju tro att det är över. Men icke.... Jag vet inte vad vi har gjort för ont i den här familjen ;o)

När jag var på apoteket tidigare idag och hämtade Melles medicin så laddade jag upp med handsprit och ytdesinfektion. Så nu har jag skrubbat toan med alla möjliga medel.

Om en stund ska vi nog gå ut en sväng jag och mina småkillar. Det står 5 pallar pellets som väntar på att få bäras in. Från början var det 7. Men två har jag redan burit in (mallig och stolt)!

Ha det så fint!

Glada besked

För en stund sedan pratade jag med Melles doktor och han hade glada besked. Det var stor, med betoning på stor, skillnad på hur det såg ut i lungan nu mot när vi kom till sjukhuset. Det var bara några rester kvar. Melle ska som sagt äta medicin en vecka till sen är det slut på det. Så himla gutt! Ny röntgen blir det om 4 till 6 veckor. Så i morgon blir det dagis för Melle. Till hans stora lycka.

Ha en bra onsdag!

Puss darling om du läser detta... Miss u!

Tisdag

I morse vaknade jag och kände att jag faktiskt sovit. Även om Ludde vaknade under natten så somnade han om. Och sover Ludde så sover jag. Helt underbart.

För en stund sen kom vi in från blåsten. Var inte alls skönt ute men Ludde tyckte nog det var skönt för han somnade så gott i vagnen. När vi var ute kom pappa med släpet. Han hjälpte mig att slänga på en del av den bråte som ska till tippen. Måste rensas innan pelletsleveransen kommer.

Innan vi gick ut så ringde jag till sjukhuset för att höra om de kollat röntgenbilderna. Jag fick prata med en av läkarna vi haft, dock inte den ansvarige som kommer ringa mig i morgon, men hon kunde i alla fall säga att det såg mycket bättre ut nu och att knölen minskat. Väldigt positivt. Vi skulle fortsätta med medicinen en vecka till i alla fall.

Nu ska jag gosa med Ludde som inte alls är tillfreds med livet längre...

Hej hej

trött dag

Nu tänkte jag skriva ytterligare ett uppiggande inlägg. Jag har i alla fall så mycket energi att jag orkar skriva ett. Dagen har mest tillbringats med Ludde. Eftersom han inte är riktigt pigg vill han helst bara bli buren. Så vi har gått fram och tillbaka mellan kök och vardagsrum. Med lite pauser på filten framför tvn eller i sängen. Gustav och Melle tog en runda till Lindsdal där det blev lite lek på lekplatsen.

I morse fixade Gustav och Melle medicinen. Duktiga killar! Det har verkligen gått så himla bra med medicinen. Det var bara en gång som gick mindre bra och det var mitt fel. Jag väckte honom när han somnat mitt på dan och sa att det var dags att ta den. Då fick han ett panikutbrott och sprang och ställde sig i ett hörn. Jag fick inte komma nära honom. Lika ledsen som han var på sjukhuset. Lilla plutten.

I morgon ska vi in till sjukhuset för röntgen. Hoppas bilderna visar på bättring! Vi får se om lille Ludde kan hänga med eller om ska vara med morfar. Det får vi sse i morgon.

Jag är så extremt trött på sjukdomar. Jag vill att vi ska vara friska nu!

Nu ska jag krama min kära Gustav!

Hej hej........

Lägesrapport

God morgon gott folk!

Igår kväll kom mamma hit som en räddande ängel. Eftersom jag ligger på minus vad det gäller tvätt, i alla fall vad det gäller rena lakan, så kom hon hit med lite extragrejer. Ludde säger ju inte till när han vill kräkas utan det kommer ju bara. Så det går ju åt lite sängkläder...

Vi lyckades i alla fall fixa tacos och äta och jag tror Melle tyckte det var mysigt trots att Ludde kräktes mellan varven. Han lekte så koncentrerat med mormor på sitt rum.

Med hjälp av vätskeersättning som mamma och Gustav åkte och hämtade hos David och Linda så klarade vi natten fram till kl 4 utan mat för Ludde. Och då var han akut VRÅLhungrig kan man säga. Hoppas hoppas att det ger med sig snart.

Nu har han 38,9 och verkar rätt skruttig. Säkert väldigt hungrig också. ÅÅÅ vad jag hatar maginfluensa.

Gustav är iväg och fiskar. Hoppas han har det bra. När fisket är klart ska Melle och han åka till Tokige Ture för att köpa lördagsgodis. Undra vem som ser fram emot det mest :o)?

Nu håller jag tummarna för att medicinen går bra. Plutten sover ju än.....

Hejsvejs....

here we go again....

Jag tycker det var lite väl länge sen jag skrev om kräks i den här bloggen så jag ville bara berätta att Ludde nu har kräkts tre gånger!

Trevlig helg!

Just nu..

...känns det som vilken mysfredag som helst. Melle är pigg och leker och busar som vanligt. Vi har haft en jättebra förmiddag med mycket lek. Melles nya favoritlek (förutom när han leker med sjukhussprutorna han fick) är att klistra och klippa.

Nu äter vi nybakat bröd, inte fel alls. Jag har även avklarat dagens samtal, till Länsförsäkringar. Pratade med en jättegullig tjej och fick superbra hjälp. Det känns fint.

Om allt flyter på ska jag försöka göra lite fredagsfint här hemma. När Gustav kommer hem och det mys på hög nivå som gäller. Tacos ikväll. Gott!

Trevlig helg!

Yes!

Avklarat för den här gången också! Vi har världens duktigaste lilla kille!

Jaaaaa

Vi fixade medicinerna ytterligare en gång! tjohoo vad bra vi är.

Hemma igen

Idag är den känslan skön. Igår kände jag mig knäckt när vi kom hem. Helt utmattad, orolig, glad, ledsen, deppig, konstig... Kändes skitskumt helt enkelt.

Dagen igår började inte särskilt bra. När vi somnade kvällen innan var det en skön känsla att veta att vi skulle få åka hem. Och Melle busade runt och var ungefär lika pigg och sprallig som han brukade. Men när vi vaknade igår började han med att kräkas igen. (Vill bara flika in att jag förstår att det inte kan vara ett dugg upplyftande att läsa alla dessa sjukindränkta inlägg men samtidigt är det skönt att bara skriva lite om hur det känts och om hur det har varit. Jag vet ju att det finns några underbara människor som läser detta och bryr sig, och det är en tröst bara det.) Hur som helst så kräktes han tre gånger på raken. Gustav och jag bara tittade på varann, där rök den hemresan. Samtidigt som det kändes deppigt så ville vi inte dra hem för snabbt och få det ännu värre här hemma. Trots allt så är ju sjukhuset en ganska bra plats att vara på när man är sjuk liksom.

När vi ringde på sköterskorna och berättade att han kräkts igen och frågade hur det blev med hemgången så svarade de bara att vi får se hur det går under dagen... Då började jag oroa mig för hur det skulle gå att få i honom medicin när han var så orolig i magen och bara fick upp allt. Men när jag tog upp det med läkarna på ronden så fick jag bara svaret att han ändå skulle få medicin i munnen och ej via blodet längre. Och jag fick även undvikande svar när jag frågade om vi fick stanna kvar en natt till om vi ville. Bara för att se att allt gick bra med medicinen. De sa hela tiden att vi får se.... Det är inte konstigt att man kände sig helt kluven och undrande. Beskedet innan var ju 2-3 veckor och dagen efter säger de att vi ska åka hem och ge honom medicin själva. Och det är ju inte bara en "vanlig" hosta han har. Han har något som de knappt vet vad det är och de vet fortfarande inte vilken eller vilka bakterier som orsakat detta. Men men man får lita på att de vet bäst så klart.

Igår mitt på dagen kom pappa och min mormor. Pappa hade hämtat ut medicinen som vi ska ge Melle. Och när det var dags att ta den så kom två sköterskor in. Nu i efterhand känns det som de marcherade in som två jäkla militärer. De hade dragit upp medicin i två sprutor och jag satte Melle i mitt knä. Det gick tvärdåligt kan man säga. Han fick panik och spottade och fräste och det var medicin överallt. När han sen skulle få medicin nr 2 kräktes han upp allt han fått i sig under dagen. Det var så hemskt och jobbigt. Man kan ju bara gå till sig själv. Hur sugen är man på att få äcklig medicen itvingad i sig efter maginfluensa i flera dagar. Och en annan konstigt sak i kroppen som gör en sjuk. Konstigt att man spyr. Efter den här pärsen fick han vila en liten stund. Därefter kom en annan sköterska med en annan medicin som vi skulle testa. Tjohooo nytt försök. Kräkning igen. Tredje gången. Gick ok. Under den här tiden var fortfarande pappa och mormor kvar. De var helt slut de också.

När Gustav slutade bestämde vi att skulle åka hem. Det kändes helt meningslöst att sitta kvar på rummet och vänta tills kl åtta när det var dags för medicinen igen. Det skulle bara bli dåligt.

När vi kom hem kände jag mig som jag först skrev. Både glad och ledsen på nåt sätt. Självklart glad för att vara hemma och bland våra saker och slippa att olika människor kommer in titt som tätt. Men ledsen och orolig och slut för att allt varit så jobbigt, för att Melle fortfarande inte är frisk, för att vi nu skulle ge medicin. Men efter mycket om och men igår så fick han faktiskt i sig sin medicin och imorse också. Nu är nästa gång kl två och därefter kl åtta. Vi tar en dag i taget.

Just nu sover lille Ludde. Han har förresten äntligen fått en liten tand :o). Och Melle kollar Karlsson på taket. Superfint väder ute men jag orkar inte gå ut. Hoppas vi kan göra det en sväng när Gustav kommer hem.

I morgon är det fredag. Och den här fredagen kan vi ha riktigt fredagsmys igen. Fantastiskt.

Ha det så mysigt. Och kramas!

Lite bilder....

Gårdagens middag:

Gustavs och min mat....

Och Melles mat..

Idag fick vi fint besök på rummet :o)

En både jobbig och bra dag...

... så här långt.

I morse när det var dags för medicinen blev det jobbigt. Häromdagen flyttades nålen som han haft i armen till handen i stället och den har inte riktigt känts helt stabil. Både för att huden är tunnare och ömtåligare där och för att han rör den mer än armen. När han fick sin medicin så sa han att det gjorde ont i handen och när sköterskan ville linda av och titta på den fick han panik. Han gallskrek och vägrade låta henne göra det. Jag höll i honom allt vad jag kunde och sköterskan som heter Ida fick hålla i hans hand för allt vad hon var värd för att inte nålen skulle slitas loss. Vi fick ringa efter en sköterska till för att hjälpa till. När han till slut la sig på kudden helt utmattad med mig bredvid testade hon att fortsätta ge medicin. Då skrek han aj aj aj hur högt som helst och tårarna bara sprutade. Då hade nålen inne i handen gått sönder så medicinen kom utanför ådern. Ååå det var hur jobbigt som helst.

När han vilat en stund efter den pärsen så kom Ida in igen för att lägga ny bedövningssalva på andra handen och i andra armvecket men andra handen funkade inte så hon fick sätt salva på foten isället. Å herre gud tänkte jag då. Ska han ha dropp och medicin via foten?? Då kommer det bli riktig cirkus.

Som tur är verkar Melle hämta sig fort och snabbt glömma det tråkiga för när han kom på att han inte satt fast i en droppställning hoppade han genast ner på golvet och stack in på toan för att leka med sina sprutor som han fått av alla snälla sköterskor och sin nalle som också är "sjuk" :o) Det var nog mest jag som mådde dåligt för jag visste ju att de snart skulle komma in och sticka honom igen. Efter en stund kom Ida tillbaka och hämtade oss. Och Melle som inte fått gå utanför den dörren tyckte ju det var lite spännande att gå ut där och se vad som fanns bakom. Jobbigt att veta att han då skulle bli stucken. När vi kom in i behandlingsrummet satt två sköterskor redo. Han fick sitta i mitt knä och trots att han skrek då också och var superledsen så gick det ändå bra och nålen kom på plats. Puh puh....

Nu kommer jag till det roliga! Strax därefter kom läkaren in. Han hade varit i kontakt med infektionsläkaren och de hade kommit fram till att vi (om nu inget annat händer) får sova hemma from i morgon. Han ska fortfarande få sin medicin 3 ggr/dag men då i munnen istället för i armen och vi kan ge den själva. Jag vågar knappt tro på det... Men så sa han i alla fall. Helt fantastiskt underbart. Enda orosmolnet är att det nu är vårt ansvar att ge honom. Självklart har han fått medicin tidigare men han har ju aldrig varit så här sjuk som han är nu. Men det går säkert bra och gör det inte det får vi ju åka hit för att få hjälp.

Nästa steg i planen är ny lungröntgen på måndag och utifrån hur det ser ut så bestämmer de hur länge han ska fortsätta med medicin. Ev ska de gå ner med en kamera i lungan för att se hur det ser ut men det var inget de gjorde i första taget. Nu ska jag i alla fall glädjas över att vi får åka hem. Man gläds åt väldigt många små saker när det varit så här tungt och kämpigt.

Snart kommer Gustav hit med lite makaronisar och köttbullar. Han berättade att han fått tillbaka en hemtenta som han var så himla orolig för. Han fick VG! Grattis baby du är den bästa :o).

Ha det så himla bra!

Info för alla som undrar och bryr sig...

Pratade med läkaren förut idag och enligt det besked vi tidare fått skulle Melle få antibiotika via blodet sammanlagt 10 dagar. Det är nu förlängt till 2, 3 veckor. Det kan givitvis ändras under tiden men det är det de säger nu i alla fall. Snabbsänkan (som låg på 86 när vi kom in) har idag sjunkit till 9 vilket är positivt så klart.

Igår var den värsta dagen hittills. Melle kräktes många ggr och såg verkligen jättesjuk ut. Han orkade inte prata utan bara tittade på oss ibland. Och kramades jättehårt. Det går verkligen an att vara här (hur tråkigt, bökigt och besvärligt det än är) så länge Melle ändå är ok. Men igår kändes han både ledsen, uppgiven och väldigt sjuk. Hemskt.

Idag verkar han må aningen bättre då han inte har behövt kräkas något mer men det är desto värre när de ska ta prover. När de satte nytt dropp tidagare idag så hade han verkligen panik. skrek och grät och drog i sin lilla arm för att han inte ville att de skulle sticka honom mer. Man känner sig som en hemsk bov när man har honom i famnen och "tvingar" honom till det här. Men han måste ju bli frisk.

Idag är Gustav på sin praktik igen. Han tyckte det var jättejobbigt så klart. För hur tungt det än är att vara på sjukhus så vill man ju vara nära hela tiden. Och vara här om något ändras eller händer. Är så obeskrivligt glad för att vi har varann och för alla andra som är helt fantastiska. Tidigare idag kom Hasse hit och tog med sig Ludvig hem. Tack gode gud för det. Under tiden fick Melle droppet och jag kunde verkligen sitta med honom i famnen i lugn och ro utan att stackars Ludde låg bredvid och skrek.

Nu sover båda mina små fisar och jag har precis ätit mat. Väntar på att få in lite kaffe. Städerskan är här och gör fint i vår boning.

Ha det så fint.....

Dag 6 på sjukhuset

Linda ville att jag skulle skriva något så jag får väl göra det. Dagarna här på sjukhuset flyter på. Melle har dock börjat kräkas så fort han får något att äta eller dricka vilket givetvis gör allt ännu mer besvärligt. Nu har man tagit beslutet om att ge honom dropp för att vara säkra på att han får i sig det han behöver. Själv har jag varit i Lindsdal med ludde i dag på förmiddagen så Linda skulle få vila medan Melvin sov. Vi ska ta en tur nu i eftermiddag också ludde och jag för att kolla på Kalmar FF mot Malmö. Det är verkligen tur att vi har så många runt om kring oss som ställer upp och underlättar för oss så mycket det bara går. Mormor, morfar, farmor, farfar, David, Linda, Anders, Marie, Rickard och alla vänner som hör av sig gör att tiden hör blir lite lättare. Man behöver verkligen det där uppmuntrade orden när allt känns som tyngst. Man grubblar ju så klart en del på hur länge melles lilla kropp och hans humör kommer att fixa detta och då kan man behöva allt stöd man kan få utifrån. Tack för det!
Nu ska jag klä på Ludvig och göra honom redo för en tripp i bilen igen och i morgon är det dags för mig att gå tillbaka till min vfu om det nu inte melles tillstånd skulle bli sämre.
/ G

Livet på sjukhuset

Idag har Melvin röntgats eftersom han har hostat mycket mer sista tiden. Förhoppningsvis är det ett gott tecken. Att det onda håller på att lossna. De har också ändrat tiderna för hans medicinering. Nu kommer han få kl 08.00 16:00 och 24.00. Det blir lite lättare för oss att ta oss härifrån och kunna vara hemma lite mer.

Igår frågade Melle mig när vi hade varit ute en sväng och var på väg mot vår ingång som ser ut som en altandörr ungefär "mamma, bor jag här?" Tänk vad snabbt barn anpassar sig. Och vi också för den delen.

I morse åkte Ludde och jag hem en sväng och pysslade till det lite där hemma. Vi låg och myste länge i badet också, det var inte dumt. Ikväll har vi fredagsmysat på Happy Meal för Melle och kina för Gustav och mig. Tack snälla mamma och pappa.

Lite uppiggande sjukhusbilder kommer här....

Melle får medicin

från den här ställningen

Ludde har det fint

Lotta på datorn

Hej världen, jag är inte så pigg

Familjen utslagen i sängarna

Undra när vi kommer härifrån.....

Nyss var en av Melles snälla läkare här och lämnade lite besked. Proverna de tog visade att sänkan och värdena ej hade blivit lägre. Vi blir kvar här minst nästa vecka också. De ska även visa bilderna för läkare i Lund som har större erfarenhet av sånt här. Vi får se om de anser att de ska ändra behandlingen på nåt sätt. Förhoppningsvis biter antibiotikan på det onda så knölen krymper ihop, i värsta fall får den opereras bort.

Det som gör det hela lite lättare är Melles goda humör och alla mysiga besök vi får.

Hej så länge...

så det kan bli...

Försökte skriva ett inlägg igår via mobilen men det gick inte så bra... Fortsätter på det nu istället när vi fått tillgång till nät och vår dator.

I tisdags hade Melle haft feber i en vecka. Vi åkte därför till doktorn med honom. Efter provtagning (som vi fick fråga extra om) blev vi skickade till sjukhuset för lungröntgen och vidare till barnakuten. Fortfarande i tron att allt var "ok". Men efter besked om att vi var tvungna att stanna kvar förstod vi att allt inte stod rätt till. Bilderna från röntgen visade att Melle har en knöl i lungan med inkapslade bakterier. De vet inte vad det beror på eller hur länge vi ska vara här. Idag frågade jag en av läkarna hur stor den var. Och när han sa att den var som en tennisboll ungefär högg det till i mig. I hans lilla lunga. Helt overkligt.

Melle får antibiotika både via blodet och i munnen. Han är fantastiskt duktig och uthärdar allting som en tapper liten hjälte trots alla undersökningar och stick här och var.

Besök har vi haft också. Farfar kom mitt på dagen igår och piggade upp med böcker och annat gott. Senare kom mormor och morfar med både presenter och gott fika. Efter dem kom farmor och farfar med underbart god mat.

Trots ovissheten och oron så har vi det så bra det går här på sjukhuset. Vi har två sängar som är ihopskjutna där vi sover hela familjen och kollar saltkråkan och bananer i pyjamas. Och världens bästa och gulligaste personal gör det ju inte sämre heller.

Nu väntas medicin kl två och därefter besök av moster med familj. Då blir det nog lite lek på lekplatsen här utanför.

När sånt här händer inser man ännu mer hur mycket familj, nära och kära betyder. Allt!

Vill skicka tankar och massa kramar till Johan och Sanna... Vet inte vad som hänt men det vi läste gjorde ont i hjärtat. Tänker på er!

Hej så länge..

Var rädda om varann..

Här är vår snygga kompost

Det här ska i....

blandat med ris och grenar och spån


den stolte ägaren :o)

Hipp hipp hurra...

........för darling idag!

En varmkompost :o)

Nu ska vi bli självförsörjande på jord.....

Någon som vill köpa?

Glad Påsk