Nu är vi inne i en period med svängiga diabetesvärden. Från att ha varit väldigt låg på nätterna hade han härom natten 14 i bls och igår natt rekordvärdet 26. Det är knepigt och jobbigt att inte riktigt förstå varför han plötsligt hamnar där. Nätterna blir väldigt upphackade, både av att vi rent praktiskt måste upp och ta bls plus att man ska ta ställning till värdet som visas. När han hade sitt höga värde, som vi kollade vi 02, fick jag ställa klockan igen på 04 för att kunna ha kolla på vart det tog vägen. Segt. De höga och låga värdena skapar en oro som också den håller en vaken. Vill inte uppleva kramperna igen, vill heller inte att ketonmätaren när han är hög ska visa värden av ketoner.
Det är ändå tur att det finns en vana i att ständigt ställa klockan mitt i natten, vi somnar ju faktiskt om. Men visst vore det härligt att bara få sova på någon natt då och då....
Just nu känns det som om jag står och stampar lite på samma ställe i skolan. Har lite svårt att greppa alla praktiska detaljer som framme i maj ska sitta som en smäck. Känner även att jag i de teoretiska delarna svävar omkring i ett flumflum och inte riktigt kan greppa det heller. Men det brukar ju ordna till sig så vi får hoppas att det även gör det den här gången.
Nu ska det i alla fall sovas... Fram till två. Sen sover vi igen. Godnatt
- Posted using BlogPress from my iPhone
