God kväll!

Sitter med mina böcker, anteckningar och föreläsningar. Vill så gärna att detta ska gå bra nu. Vill så gärna klara tentan. Positivt tänk. Affirmera. Jag tänker så här, Jaaaaaaaaa vad skönt att jag klarade tentan, vad bra det gick och allt kunde jag! Nu ska jag tänka denna tanke parallellt med allt annat så kommer det gå alldeles lysande så klart.

En helt annan sak, gullig men lite hjärtknipande. Ludde har ju sedan i somras inga blöjor på dagarna men däremot på nätterna. Det går inte att sluta med dem än för de nätter som Ludde är hög är risken STOR att han kissar i blöjan. De nätter som är låga/bra är blöjan helt torr. Det jag skulle komma till var att ikväll när Ludde hade badat och skulle lägga sig så tog jag fram en blöja till honom, då sa han "mamma, jag är ju inte liten ". Han var ju stor kille och ville hellre ha kallingar. Samma sak är det med att jag har svårt för att han sover i egen säng. Jag kommer liksom inte över krampanfallen sen i somras och skulle inte kunna sova en sekund om jag inte hade honom nära och kunde känna av minsta förändring. Och det är samma sak här, han skulle nog gärna sova i egen säng men då är det istället vi (jag) som vill att han sover hos oss. Det är svårt att släppa kontrollen när följderna kan bli så dramatiska. Och det är inte lätt att bli stor med diabetes i vägen.

Nu ska jag plugga vidare....

Skickar en bamsejättekram i cyberspace till lille Noah. Vi tänker på dig