lång väg hem....

Tänk att en promenad som tar max fem minuter kan kännas som två timmar, nästan i alla fall.

En skruttig och trött liten 3åring som inte orkar gå på sina små ben utan bryter ihop på trottoaren för att han vill ha välling, täcke, tutte och film NU och en, absolut inte trött, liten 6 månaders som precis fått två sprutor, en i varje ben och som minsann inte alls vill ligga i vagnen (trots att mamma bullat upp med kuddar och allt för att han skulle kunna sitta och kolla). Och en väldigt trött mamma eftersom Ludde vägrade sova i natt mellan kl 02:30 till 05:00. Helst av allt ville jag också lägga mig ner på trottoaren och gråta och skrika. Nu är jag ju ganska bortskämd med att ändå få sova hyfsat på nätterna så jag vet att jag inte ska klaga men jag blir ju liksom inte piggare av det just nu i alla fall.....

Det hjälper i alla fall lite att tänka, det är bara nu jag är trött. Det kvittar nästa vecka eller om ett år eller så....

Snart kommer Gustav hem. Då blir det ärtsoppa och pannkakor. Gott!