Jobbigt!

Idag var det dags för Melvin att gå till dagis. Morgonen flöt på bra och alla hann bli färdiga i tid. Ludvig sov ända tills vi skulle gå så det var bara att byta blöja, ta på nya kläder och lägga ner en sovande liten fis i vagnen. Melle sa när han vaknade att han inte ville gå till dagis men när vi väl skulle gå så var det inga bekymmer. Min lille kille gick så duktigt bredvid vagnen och pladdrade på om allt möjligt så jag tänkte att det här kommer ju gå jättebra.

När vi kom fram höll Gun på att ta på alla kläder för lite utelek. Då bröt Melle ihop fullständigt. Han har aldrig varit så ledsen någon gång när vi har lämnat. Han bara klamrade sig fast vid min hals och skrek att han inte ville vara på dagis. Till slut fick Gun bära in honom och jag hörde att han ropade och skrek efter mig när jag gick. Fyyyy vad jobbigt. Jag bröt ihop när jag gick hem med vagnen igen och jag skulle berätta för Gustav hur det hade gått. Kände mig som världens skurk. Som tur var hann jag inte mer än komma hem förrän Gun ringde och sa att allt var lugnt och att han lekte och hade kul.

Det värker i hjärtat när man märker på Melle att han tycker att lillebrorförändringen är jobbig. Och helst vill han inte prata om honom med någon annan. Om någon frågar om Ludvig så vänder han sig om och säger sammanbitet "vill inte prata". Han tycker väl att det är ett jäkla tjat om den lille skiten ;o)

Första dagislämningen är i alla fall avklarad och det känns skönt.

Hoppas du har det bra i skolan Gustav. Vi saknar dig här hemma! Puss!!!