När man sårar den människa som står en närmast och som man älskar mer än något annat då är livet inte kul. Då är det för jävligt. Men när det ändå efter tunga tunga stunder glimmar till med lite hopp och kärlek då inser man hur otroligt lyckligt lottad man är. Och hur glad och tacksam man är för alla gulliga människor man har runt omkring sig.
Lillplutten har varit sjuk ända sen i onsdags. Och febern vill inte ge med sig snarare bli värre. Får se vad läkaren säger i morgon när jag ringer.
Nu ska jag skölja ur färgen som sitter i håret och som förhoppningsvis har trollat bort några av alla gråa hårstrån.....
Snart är det mys i sängen framför Beck...
Godnatt..
Melvin och Gustav ni är mitt liv.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar