Nyss skördat

Snart uppätet

God kväll!

Förra inlägget slutade med Källa så jag tar väl vid där...

Vi åkte ju dit alla fyra på Kristi Himmelfärdsdagen men det var bara tre av oss som åkte därifrån på kvällen. Melle hade packat weekendväska för ett par dagars semester med farmor och farfar. Vi hade i alla fall förberett för några dagars vistelse men vi visste ju inte hur många dagar han verkligen ville stanna kvar. Det blev tors-sön. Lille tuffe killen.

På fredagen var det jobb för mig och Gustav och Ludde var hemma och lediga. När jag slutade jobbet möttes vi på Skälby där vi var en lagom lekstund innan det var dags för mat. Det blev kinamat. Löjlig som jag är så gjorde det nästan lite ont i hjärtat att äta Melles favoritmat när han inte var med. Men han hade det ju fantastiskt bra och mysigt där han var och jag vet inte om han hade fått det roligare bara för att vi ätit knäckebröd eller nåt.

När vi ätit så packade vi in oss i bilen och åkte och fiskade en stund. Det var helt magiskt. Otroligt fågelkvitter, kvällssol och denna underbart fina natur. Ludde verkade tycka likadant, han stormtrivdes och fick fiska lite alldeles själv (veva på rullen på kastspöt)

På lördagen åkte jag till stan och fikade med Sofi. Där satt vi och smaskade och pratade om våra växthus och småbarnsliv. Trevligt!

På söndag fm åkte vi till Sandbesi för att klippa gräs hos mamma och pappa som varit på premiärtur med husvagnen. När vi åkte därifrån hämtade vi upp en trött men glad Melleplutt hemma hos farmor och farfar. Det var ju en evighet sen vi hade sett honom. Så länge har vi nog aldrig varit ifrån vår lille skrutt. På kvällen kom dock någon slags söndagsångest kombinerad med en stor saknad efter farmor och farfar. Han grät sig till sömns den kvällen för han längtade så mycket efter dem. Han hade nog haft det ganska gott hos dem :-)

På måndagen efter jobbet kom mamma och pappa med deras utepool som de inte skulle använda. Den placerade vi högst upp på vår platå. Det blir nog en härlig plats i sommar känns det som.

Tisdag och onsdag minns jag inte riktigt. Men torsdag var en riktigt myspys dag. Jag hade tagit en föräldradag för att vara med Melle på dagis. Jag hade även prickat in förskolans dag så det var en händelserik dag på dagis just den dagen. Gustav var på utvecklingssamtal för Ludde och där var det bara positiva ord. Kul! Vi har de bästa barnen helt enkelt :-). På kvällen kom Emelie. Hon skulle praoa hos Mia dagen efter och skulle därför sova över hos oss.

Efter jobbet kom Marie, Noel och Loll för att hämta Emelie, som hade fixat sin praodag alldeles fantastiskt. Louise stannade kvar hos oss efter att Melle brutit ihop fullständigt när de skulle åka hem.

I lördags var det dags för lite Blues. Där mötte vi upp familjen Jonsson och Jonsson/Fransson. Lyssnade på musik och åt supergoda mackor. På kvällen kom Mattias och Åsa och Malvina. Det blev grill.

Idag har varit en riktigt härlig utedag. Jag har premiärdoppat mig i poolen. Grundmålat min bänk. Blivit firad på mammas dag. Och bara mått allmänt gott. Gustav har mått mindre bra, har legat i sängen hela dagen med en förmodad halsfluss.

Mallig!

Å vad jag är stolt över mina alldeles egentillverkade betongkrukor med blommor jag sått själv och med egen kompostjord i.

(man får skryta om sig själv på sin egna blogg)

De här blev presenter till Mamma Mia och Mamma/Svägerska Linda.

Bada!

Nu är jag trött!

Hejdå...

Härliga maj!

Igår efter jobbet skulle jag skjutsa Gustav till David. Där skulle det först grillas och sedan skulle de och Hasse gå på fotboll. När jag släppt av Gustav där var tanken att Melle, Ludde och jag skulle hämta pizza och äta hemma. Till den skulle de få var sin burkläsk. Lyx och lycka.

Väl hemma hos David blev planerna lite ändrade och vi följde med Gustav in i stället. Då halkade lyckan för pizzan och läsken ner ett par snäpp för när vi sa hej då och skulle åka och köpa pizzan var det enbart gråt och ledsna miner på vägen hem. Edith och Viola vann kampen över pizzan. Och det är väl en himla tur det. Allt är ju relativt. Att få pizza och läsk en helt vanlig vardag är ju fantastiskt. Men att leka med kusinerna är ju ännu bättre.

Vi fick i alla fall en mysig kväll hemma till slut :o)

Underbart fint blommande äppelträd

Uh, så vackert

Kan det vara maj för alltid tro?

Den här lille fisen cyklade 2,5 km i Källa idag.
(Och härom dagen cyklade Melle och jag 4 km) 

Idag drog vi till Källa på morgonen. Tydligen åkte vi till det fina vädret. Vi har haft en superhärlig och solig dag. Guttans! Ett projekt stod på schemat:



Golv till Pavvi tar form

Liten medhjälpare på plats

Nästan klart

Årets första gurka har fångats

Och jag tog den!

Fredag i morgon! Fint, trots att jag ska jobba.

Sov gott!

Utflykt

Idag har vi varit på utflykt på Stensö tillsammans med andra diabetesfamiljer och Gold Wing Club.

I fem år nu har det anordnats en träff i maj där barnen får åka motorcykel och grilla korv.

Förra året befann vi oss i chock och jag tror inte ens vi var utskrivna från sjukhuset så det kändes inte så aktuellt att vara med.

I år var det annorlunda.

Rutinerade och diabetesvana som vi nu är så hängde vi på.

Här kommer lite bilder från spektaklet :-)

Bäst att ha säkerhetsbälte på i sidovagnen.

En förväntansfull liten kille som väntar på sin (åk)tur

Här kommer paraden

Mysiga killar

Melle hoppar från sten

Snart bär det av

Gud så snygg

coola killar

Korv är gott

Utsvulten kille

Avslutningsvis fick man välja en glass i kiosken

Vår knutte

Lyx

Ett glas vin (med 7-up light) och en öl i växthuset tillsammans med sin underbara man kan det bli bättre? Det spelar liksom ingen roll att det regnar då.

Mys!

Trevlig helg!

Brädad

Konversation mellan Melle och hans gammelmormor i mormor och morfars sprillans nya husvagn.

Gammelmormor: Melle, tänk om du och jag skulle åka iväg och bo i husvagn.

Melle: Nej det går inte för jag är kär i någon annan.

Gammelmormor: ? :-)

Melle: Det funkar inte.

Det är inte lätt att få nobben.



Hello!

Lite uppdateringar kommer här:

• Fredag 4/5. Gustav och jag var på fotboll och Melle och Ludde var hos farmor och farfar. Biljetterna hade vi (Gustav) vunnit genom att svara på en fotbollsfråga på Ålems Sparbanks hemsida. Han svarade även som mig med min mail och det var på den ví vann biljetterna. Ålems Sparbank tycker om mig, oss. Och vi tycker om dom. På matchen satt vi mitt i sparbankshejarklacken och lite andra energiska Ålemsbor. Mysigt, trevligt och väldigt spännande. Synd att det inte blev vinst!

• Lördag 5/5. Jag var ute och sprang! Hör och häpna!!! Gustav och Ludde hälsade på hos farfar på nya dagiset. Fina lokaler och Ludde var kung. Har jag hört :-). Melle och jag var hemma hos en av de tre Noahrna som han har på sitt dagis och fikade. En uppskattade lekträff verkade det vara. På kvällen firade vi Rickard som fyllde år 2 maj. Trevligt, gott och mysigt.

• Söndag 6/5. Jag tvättade altanen med högtryckstvätt och Gustav klippte hela gräsmattan. Vi var ute och myste hela dan. Härligt! På kvällen grillade vi älgfärsbiffar och premiärskördade vår sparris. Så lyxigt.
  
  

• Måndag 7/5. Jobb. Sprang efter jobbet, tjohoo. Var tvungen att inviga mitt nya armband till telefonen. Satt väl inte helt perfekt eftersom jag inte kommer kunna ha det om jag bara springer i Tshirt. Lite stort kan man säga. Men med en tjock luvtröja gick det fint som snus. Får nog investera i en ny om nu denna nya vana håller i sig. Och det gör den ju!!!! På kvällen var Gustav i Lindsdal och kollade fotboll. Jag bar ut allt från källaren till växthuset. Gutt att ha allt samlat på samma ställe.
  
  
• Tisdag 8/5. Jobb. Gustav var och fiskade med Anders på kvällen. När Melle och Ludde åt kvällsmat fick Melle inte ner en bit. Såg onaturligt blek och konstig ut. Sa att han mådde illa. Gick ut på toan och kräktes mängder (trevligt och intressant). Tjohoo maginfluensan har kommit. Tur det finns sprit. Då menar jag sprit man kan köpa på apoteket. Men vid närmare eftertanke är det tur att den andra varianten också finns, haha.

• Onsdag 9/5. Nu håller vi tummarna för att inte Ludde åker på detta elände. Det är konstigt, det första tanken som dök upp när Melle blev dålig var, undra om vi kommer behöva bli inlagda på sjukhuset? Det känns liksom inte alls långt borta längre. Inte som det gjorde förrut. För läääänge sen. Det man inte verkar komma undan när värdena är bra. Är "känningar" typ hela tiden. Känningar är när blodsockret dippar och man blir låg. Det hände tidigare idag. När han låg och sov såg jag att det började rycka i hans händer och fötter. Sprang och hämta flytande socker som jag fick i honom. Då tittade han på mig med en totalt väck blick. Han var helt borta. Sedan började han hallucinera och skulle sträcka sig efter något han såg i soffan. Som inte fanns där. När vi frågade honom senare vad det var han hade sett så sa han att det var något grönt. Hm? Undra vad det var.

Övrigt som händer i våra liv. Luddes värden har blivit stabila igen. Vi fick ge upp "snällnålen" som Ludde säger och gå tillbaka till den som vi haft sedan start men som tyvärr gör så mycket mer ont. Men att Ludde har bra värden slår högre än att slippa gråt. Skönt med perioder som flyter på.

Ludde har blivit stora killen och går nästan hela tiden på toa nu. Även de gånger han har blöja här hemma. Gullefisen.

Melle har också blivit så himla stor och förståndig. Han har blivit förändrad bara på ett par månader känns det som. Klivit upp ett hack. Gullefisen!!

Jag har en så länge hållt min sk löpning och jag är extremt stolt!

Gustav kämpar på med skolan och kan nästan snart ha nedräkning. Så fantastiskt!

Nu är det läggdags! Sov gott!

Årsdagen

På Valborgsnatten fick jag ett bryt. Ett ihopbryt inte för att som man kan tro att Ludde är sjuk och har diabetes utan för att det förutom det ska jävlas rent ut sagt med oss hela tiden. Diabetesen i sig känns som om vi har vant oss vid, så gott det nu går. Och när det inte strular så tycker jag faktiskt att vi  har ganska bra kläm på det hela. Det jag kan tycka då är att kan det inte bara få räcka med det? Att Ludde har en sjukdom som kräver all vår tid och att vi kämpar som dårar varje dag och natt för att få det bra?

Det som strulat nu under flera veckor har varit nålen (som inte vill sitta kvar), utslag överallt där vi sätter nålen, pump som larmar mitt i natten och vill att man ringer serviceverkstan osv osv......

Ihopbrytet kanske också till viss del beror på att just idag för ett år sedan fick vi veta att Ludde fått diabetes. Det var Gustavs teori när jag låg hos honom i sängen på Valborg och bara grät. Det är en konstig känsla att ha ett datum som är laddat med så mycket ångest. Men känslan idag är inte ångest utan stolthet över att vi faktiskt har fixat ett helt år. Jag är glad för att jag inte är där utan här. Då trodde jag inte att jag nånsin skulle vara glad igen. Men det är jag. Jag trodde att allt fredags och lördagsmys var slut för evigt. Men det är det inte.

När man tänker tillbaka på året har det för med sig många fördelar. Vi har fått bättre rutiner när det gäller mat och sovtider, för att vi måste. Vi slutade med vällingen och införde bra kvällsmat istället. Vi är otroligt glada och tacksamma för allt bra vi har. Det är konstigt att det alltid ska till en massa elände för att man verkligen ska uppskatta livet och allt runt omkring. Klyschigt men sant. Vi har definitivt kommit varandra närmare i och med allt som hänt.

Det här med att pumpen larmade härom kvällen var nästan lite komiskt. Vi kollade honom vår vanliga nattid som är kl 02.00. Han var då hög som attan. När Gustav skulle ge honom rejält med insulin började pumpen spela en trudilutt och i displayen stod det en varning om att "pumpen doserar ej, ring serviceverkstan" Härligt kl 02.00, tjohooo. Gustav ringde numret som stod på baksidan. Jag har någonstans trott att det sitter en hightech supportgrupp och hanterar såna här typer av ärenden, men ´nej. Gustav kom till en sömnig tant (det vet ju inte vi men vi säger det) han berättade vad som hänt och vilket felmeddelande vi hade fått. Hon ursäktade sig och sa att hon bara skulle ta på sig sitt headset. Sedan började hon bläddra i en bok och sa till slut att hon aldrig hade hört talas om detta felet tidigare. Sedan frågade hon vad Ludde hette och när Gustav sa Ludvig började hon rabbla upp exakt samma serienummer som han har på sin pump. Haha, det kändes som om det bara finns en enda pump i hela Sverige och den har Ludde och han har en alldeles egen servicetant som extraknäcker på nätterna. Hur som helst så fixade hon det galant, hon sa bara att vi skulle plocka ur batterierna och köra igång den igen. Gutt! Det är tryggt att det finns någon att ringa till när det är panik och strular, även om strulet inträffar mitt i natten. Ganska fantastiskt faktiskt!

Förutom mitt bryt på Valborg så hade vi en härlig kväll. Vi fortsatte med familjen (inte vår nu) Jonssons tradition med varma mackor men vi tog elden i Rocknebyn istället. Hasse och Mia, och Marie med Emelie och Noel kom. Mysigt! Det enda som är typiskt är att när jag äntligen lyckats tjata till mig ett Valborgsfirande i Rockneby så var det sista året den här gången. Jaja......

1:a maj tillbringades ute. Vi sådde morötter, dill, pumpafrön och lök. Flyttade ut saker i växthuset. Trimmade och klippte gräs. Och myste. Härligt, fler sådana dagar tack!

Igår, vill jag berätta, hände något stort. Jag var ute och sprang. Eller det låter alldeles för överdrivet. Jag gick och sprang. Jag sprang i alla fall så mycket jag orkade i etapper. Och träningsvärken idag bevisar att något i konditionsväg måste jag ha gjort i alla fall. Tack min gulliga inspirationskälla Maria :-) Idag har jag gått samma sträcka i ganska rask takt och i morgon är mitt mål att jag ska springa igen. Käre gode gud, gör så att jag håller i detta nu. Vore ju så himla skönt och välbehövligt.

Hu vad jag har skrivit nu...... Nu ska Gustav och jag kolla Trädgårdsonsdag på Play. Hej!

pallkragar som fått lite morotsfrön

fina sparrisar på väg upp

gott

mina snuttiduttpenséer som fått komma ut i verkligheten

några av odlingarna som kommit ut i växthuset under fiberduk

Mysigt att vara med storbrorsan